Månadsarkiv: januari 2015


Hjälpa barn med ångest 6 kommentarer

IMG_1672jag vill tipsa om ett program som gick häromdagen angående barn och ångest. Programmet hittar du här. För många kan det vara svårt att se skillnaden på ett barns normala rädsla och när rädslan har blivit så stor så att den påverkar barnet. Jag tycker dock inte att programmet riktigt visade skillnaden, många barn kan ju tycka att det är läskigt att vara ensamma hemma så i mångas ögon kan programmet kanske verka provocerande då man kan tycka att man behandlar barn som har ”normala” problem.

Barnen gick ett kbt-program som kallades cool kids, enligt min mening kan ett sådant program inte vara till skada utan endast till nytta. Detta kan hjälpa dem att minska deras ångest i framtiden. Istället för att vara rädd för att behandla för många barn tycker jag att vi kan tänka tvärtom, ett kbt tänkande kan vara bra för ALLA barn. Ta bort bekymren när de är små istället för att sätta in massiva behandlingar när de är vuxna.

Vad som inte syns i programmet men som man märker som förälder är att ångesten tar energi och tynger barnet. Barnet som borde vara lyckligt är nedtyngt och istället för att växa i från små rädslor och lägga dem bakom sig så växer istället rädslorna och barnet krymper. Detta är plågsamt för både barn och förälder!

Var inte rädd för att prata med barnet om dess rädslor, var inte rädd för att söka hjälp. Om inte själva behandling hjälper barnet så får barnet ändå mer kännedom om sin problematik och det är också jätteviktigt för deras framtid. Så tveka aldrig! Sök hellre hjälp en gång för mycket än en gång för lite!


Visa vägen 3 kommentarer

Det finns mängder med fantastiskt bra texter gällande utbrändhet där personen ofta själv varit utbränd och varnar dig för att också hamna där. Personen berättar inte sällan att jobbet inte är viktigare än ditt eget liv och jag kan inget annat än att hålla med (men det där vet man ju redan). Det jag saknar i alla dessa texter är verktyg för att hantera situationen. Alla säger till dig att inte gå in i väggen men ingen säger till dig hur du ska förhindra det. Hade det varit så enkelt som att bara stanna upp så är jag säker på att de flesta hade gjort det.

Situationen är oftast inte så lätt som att bara sluta prestera, minska kraven eller dra ner på jobb. Nej många gånger ligger det flera olika anledningar bakom och problemet är att man inte vet vilken som ska bort. Finn fem fel liksom….

För många föräldrar som har barn med svårigheter + jobb och familjeliv så kanske den tyngsta biten inte går att plocka bort. Och livet är inte så enkelt att det går över med en extra sovmorgon eller en semesterdag. Många gånger gäller det att bara stå i och stå ut, I FLERA ÅR! Att du säger till den personen att inte traska in i väggen hjälper inte! Den har stått och skallat den där väggen lääängee…

Kanske är det som man säger med missbruk, att du själv måste hamna på botten för att ta dig upp, kanske är det först då man tydligt ser vad som behöver förändras? Eller kan någon vara snäll och berätta för mig hur det ska gå till?

Jag har egentligen ingen press på mig utifrån, det är något på insidan som jagar mig. Och be mig inte stanna för att försöka få tag i det, för det har jag jobbat på i hela mitt liv utan att lyckas. Hade jag haft förmågan att stoppa det, så hade jag gjort det för länge sedan.

Jag trivs på mitt jobb, jag älskar min ungar och jag brinner för att arbeta med mitt företag. Ändå lever jag med ett tryck över bröstet och en känsla av att aldrig räcka till. Istället för alla varningar skulle jag vilja höra lösningar, för det är väl det vi behöver? Många lösningar som presenteras tar kraft och tid och så vitt jag vet så är det vad en stressad person har minst av. Jag saknar alternativ….. Det känns som att det är så lätt att säga men svårare att efterleva, och om du då har lösningen så visa vägen. Personen kommer förmodligen inte gå självmant då den har en helt annan plan så det du får göra är locka, motivera eller dra personen motvilligt med dig.
Jag har min väg planerad framför mig och vet om att den är snårig och tuff men jag vill inget hellre än att ta mig igenom den. Det finns liksom inget jag vill ta bort i mitt liv…däremot en massa jag vill lägga till…

 


Hur ska jag göra något bra av det här? 2 kommentarer

FullSizeRender

Nej mitt liv är ingen rolig historia och inget jag är stolt över, det suger att leva med ständig ångest. Det suger att ha ADHD, och det suger att inte minnas mitt första år med min dotter på grund av min psykiska ohälsa. Jag skäms över att ha varit en person som har suttit och skurit mig i armarna, skäms över att ha stoppat fingrarna i min hals. SKÄMS!

Men det är en del av mitt liv och jag har bestämt mig för att göra det bästa jag kan av det. Jag vill inte stänga in det och skämmas, inte dölja stora delar av det som är jag. Genom att berätta om det minskar skammen och  istället för att göra mig svag gör det mig stark. Jag valde att vända på steken och frågade mig själv vad jag kunde göra för bra av mina erfarenheter, och mitt företag är svaret. Mina böcker, föreläsningar och mitt bloggande gör att jag tömmer ur mig det negativa och förvandlar det till något positivt.

Nej, jag är INTE stolt över mina svårigheter eller de strategier jag tagit till för att hantera dem under min uppväxt. Men jag är stolt över att vara där jag är idag. Jag är stolt över att kunna stå upp för mig..men även förmånen att få stå upp för dig.


Nej, jag tror INTE att du förstår! 6 kommentarer

Jag hade tagit en semesterdag igår för att hinna med lite saker i företaget, och NEJ, jag hade inte planerat dagen, dagen var liksom fullbokad och hade planerat sig själv. Men jag ser i efterhand att jag hade kunnat vara mer effektiv och hur jag då hade klarat av att komma fram till mål.

Men jag tror faktiskt inte att du vet hur det känns att kämpa för så enkla saker och inte klara dem. Att ha en heldag ägnat åt det du ska göra men ändå misslyckas. Nej, jag tror faktiskt inte att du vet hur det känns!

Jag skulle ringa ett samtal, ETT enda samtal. Men det glömde jag av. Jag skulle skriva en  föreläsningsdel. EN ENDA del av en föreläsning, men kom inte på att jag jobbade med fel sak förrän tiden var ute. Det ENDA mötet jag skulle ha, kom jag försent till. Ja jag påbörjade en hel del andra saker. Tre för att vara exakt. Men jag gjorde inget av dem färdigt.  När jag ser tillbaka på dagen, på alla dessa timmar jag hade framför mig, så har de mesta gått till spillo då jag riktat uppmärksamheten åt helt fel håll. OCH NEJ, jag tror inte att du vet hur det känns!

Att något som är litet kan bli så stort, att något som är så lätt kan bli så svårt.

Jag är ledsen, besviken på mig själv. Att jag ska behöva ha någon som guidar mig även i de enklaste uppgifter. Hur hårt jag än skjuter, och hur bra jag än siktar,  missar jag hela tiden mål.

Nej, men jag tror inte att du förstår hur det känns när all energi man lägger ner förvandlas till luft och när kampen du utfärdat inte betyder någonting. Jag tror inte du vet hur det känns att misslyckas om och om igen. Det spelar ingen roll hur nära jag ställer målet, eller om jag flyttar den lite till höger eller till vänster. När jag ändå aldrig lyckas att skjuta in bollen…

 


Hur går det då? 7 kommentarer

Jag har ju snackat mig varm och planering, struktur och att göra en sak i taget det senaste och berättat för er vilken kontroll jag ska ha på mitt liv och mitt företag. Så nu när en månad snart har gått, vad har hänt?

1, PLANERING. Jag har kört ut mängder med lappar på hur man planerar och strukturerar sin dag och plöjt igenom en hel del böcker. Lapparna, dvs planerna är halv ifyllda och ligger fullkomligt i oordning här = det efterlevs inte.

 IMG_1663

Jag skjuter det framför mig, när jag får en pärm att samla ihop det i, då kommer jag kunna fylla i alla lappar, eller om jag får en ordentlig skrivhörna då kan jag minsann skapa ordning.

2, STRUKTURERING. Nja, går det och strukturera när man inte kan planera? Jag skyller iallafall på dålig planering. Jag satte mig och skulle skriva klart en föreläsning och efter att ha jobbat en halvtimme med den kommer jag på att det jobbet jag håller på med redan är gjort. Jag har redan det på papper, det är den andra delen av föreläsningen jag behöver jobba med (den som inte finns på papper). Ibland blir man så jävla trött på sig själv. Hur dum får man vara??? Suck!

3, EN SAK I TAGET. Jag vill gärna tro att jag gör en sak i taget, men helt plötsligt kommer jag på mig själv med att blogga, bokföra och betala en räkning samtidigt. Vad fan hände???? Så nej, jag har inte blivit bättre på den punkten heller.


Skojar du med mig?

Jag gillar inte att vara osäker. Jag har ett stort behov av kontroll och de gäller både min miljö och mina medmänniskor. Jag vill inte vistas bland människor där jag inte förstår vad de säger eller menar, människor som är otydliga och bara tar för givet att jag hänger med. En del människor har läst på högskola och ska använda fina vokabulärer (som jag också kan förstå men som slösar mer av min energi då jag måste koncentrera mig ännu mer på vad dem säger). Vad är liksom poängen med att prata så där när mottagaren inte begriper vad du vill säga? Gör det lätt för dig och glassa med dina fina ord i rätt miljöer och i den andra kan du tala i klartext för att vara säker på att meddelandet gått fram.

En annan typ av människa jag blir nervös att vara runt är skojaren. Han som är skämtsam och ironisk, där jag har svårt att avgöra vad som är vad. Ska jag skratta nu eller menade du allvar? Ska jag hålla med eller var det där ironi? Jag kan inte alls läsa av skillnaden, jag vill ta det du säger på orden, men tydligen finns det små nyanser i din röst som jag ska kunna tyda, och förstå att du uppenbarligen menar tvärtom.

Vilket härligt väder det är idag säger du och kommer in dyblöt. Själv kan jag tycka att regn är ganska härligt att promenera i så jag svarar att ”ja det är mysigt”. Du tittar på mig som om jag vore dum och slänger ur dig en harang av svordomar om kyla och hårt regn.

Båda de här två personerna får dig att kunna dig obegåvad, fast på två helt olika sätt. Du hänger inte med och kan inte riktigt läsa av vad de säger. Du måste hålla koncentrationen på topp, både höra och förstå, men även om du hör och förstår så behöver du kunna läsa av minspel och ansiktsuttryck för att kunna veta vad de egentligen menar. EFTER SOM DE UPPENBARLIGEN INTE MENAR DET DE SÄGER, eller så trycker de in sina vanliga ord i mycket större och mer avancerade ord som du måste hinna skala av för att hitta betydelsen av dem.

Jag känner mig otrygg, nertryckt och obekväm. Jag vill bara hålla mig undan, gömma mig för dig. Du får mig att vilja bli osynlig, trolla bort mig själv, att önska att jag i vissa stunder inte fanns. Jag känner mig som ett litet barn framför dig som stammar fram sitt svar, blundar och hoppas att det är rätt.

 


Att leva efter… 1 kommentar

Jag älskar ju att skriva lappar, listor, regler och visioner. Jag gillar att sätta upp stora mål för mig själv, eller att ständigt försöka påminna mig om vad som EGENTLIGEN är viktig. Det blir liksom så lätt att jag glömmer… (det gör jag visserligen ändå, men det känns bättre)

Jag har satt upp lite regler som jag vill ska leva efter, och då tänker jag både företagsmässigt och som privatperson. För mig går de värderingarna liksom ihop då jag är mitt eget företag.

1, Gå utanför din trygghetszon

Jag vill alltid känna att jag försökt, att jag gjort det jag kan. Jag vill kalkylera riskerna, men jag vill också ta dem. Ingen dröm är för stor för att försöka nå! För mig är det viktigt att utmana mig själv, att alltid växa.

2, Ta det inte så allvarligt

Jag över analyserar allt. ALLT! Och det är något jag VILL sluta med. Jag önskar många gånger att jag kunde ta livet mindre allvarligt.

3, Tro mer på dig själv

4, Var snäll mot sig själv

Jag vet inte hur det ska gå till eller hur man gör, men båda ovanstående är något jag verkligen ska jobba på!

5, Fortsätt att vara nyfiken

Jag vill aldrig bli en sådan person som tror sig veta eller kunna allt. Speciellt inte tro att jag vet hur andra människor känner, tänker eller beter sig. Jag vill lära mig, bli duktig, men jag vill aldrig säga att jag är fullärd. Nej jag vill vara nyfiken, göra om och göra rätt. Saker runt mig kan förändras, jag vill vara beredd på att förändras.

6, Ingen är perfekt

Vilket innebär att jag inte heller behöver vara det. Jag har höga krav på mig själv, jag vill sänka dem. Jag vill inte vara mer än någon annan, och därför inte heller begära mer av mig själv än vad jag gör av någon annan.

7, Gör mer av det som gör dig lycklig!

Jag har inte riktigt kommit på vad det är än, men jag hoppas att det löser sig längst vägen.

Efter att jag suttit och knåpat ihop denna lista hittar jag en liknande ”lista” som jag till och med ansträngt mig och ramat in. Ja ja, efter som jag uppenbarligen har glömt att titta på denna tavla och uppenbarligen inte levt efter den står det ju helt klart att jag behöver en ny!

IMG_1652Denna inramade tavla som jag hade bestämt mig att leva efter stod på ett bord i vardagsrummet, uppenbarligen för långt bort för att jag skulle se den.


Regler & rutiner

Man hör ofta att personer med ADHD behöver regler och rutiner runt sig, att det är A och O. Men ibland tror jag ändå inte folk förstår hur tydligt man faktiskt behöver ha det. Jag har sagt till folk i min omgivning att jag behöver raka svar, tydlighet och ingenting mitt i mellan. Jag skulle egentligen alltid behöva någon som stod bredvid och puttade mig i sidan så fort jag hamnade utanför planerad riktning. Någon som aldrig lät mig ta ett felsteg utan stod med pilar i varje korsning. Nu ser ju livet inte ut så, jag måste klara mig själv.

Om jag inte förstår innebörden, eller vikten av det någon sagt, då hittar jag min egen dagordning. Då har du gett mig friheten att välja. Du tycker kanske inte att du har gjort det, men genom att vara OTYDLIG så har du i min värld det.

Jag är vuxen, högskoleutbildad och har ett krävande arbete, därför tror du att jag automatiskt ska förstå,  jag är ju faktiskt inget barn. Men joooo, jag är ett barn! Något inom mig behöver att du förklarar det så tydligt att till och med ett barn kan förstå. Gör du inte det tar jag mig friheten att göra som jag själv vill.

Idag berättade en person för mig hur jag skulle göra en uppgift. Jag förstod vad hon sa, jag förstod vad hon ville att jag skulle göra, (jag är ju inte dum) MEN jag förstod inte varför jag skulle göra det på det sättet. ”Du kan göra så här,” jaha, men det innebär alltså att jag också kan göra på ett annat sätt, tänkte jag och valde det andra sättet. Efteråt suckade hon, tittade mig djupt i ögonen och sa -jag ska göra det tydligt för dig, och först då förklarade hon varför jag skulle göra det på det sättet som hon först sade till mig.

Jaha tänkte jag, varför sa hon inte det från början? Att något som är så enkelt kan vara så svårt, från båda håll! Jag skulle säga att regler och rutiner inte alls är viktigast, utan tydlighet. Jag kan gå ifrån både regler och rutiner om du bara förklarar varför.

 


En burk av lycka

FullSizeRender 2FullSizeRender 3

Då och då tappar man bort sig själv. Känner sig värdelös, oälskad och undrar vad det är för mening med allt man gör. För att påminna sig dessa jobbiga stunder har jag en ”lyckoburk” att ta fram när jag tvivlar på mig själv. Där lägger jag alla fina meddelanden, mail och hejarop som ni ger mig. Jag skriver även ner positiva saker som personer har sagt om mig, för att bli påmind, om min egen duglighet. Hur peppar du dig själv när du är nere?

FullSizeRender 4FullSizeRender