Skojar du med mig?
Jag gillar inte att vara osäker. Jag har ett stort behov av kontroll och de gäller både min miljö och mina medmänniskor. Jag vill inte vistas bland människor där jag inte förstår vad de säger eller menar, människor som är otydliga och bara tar för givet att jag hänger med. En del människor har läst på högskola och ska använda fina vokabulärer (som jag också kan förstå men som slösar mer av min energi då jag måste koncentrera mig ännu mer på vad dem säger). Vad är liksom poängen med att prata så där när mottagaren inte begriper vad du vill säga? Gör det lätt för dig och glassa med dina fina ord i rätt miljöer och i den andra kan du tala i klartext för att vara säker på att meddelandet gått fram.
En annan typ av människa jag blir nervös att vara runt är skojaren. Han som är skämtsam och ironisk, där jag har svårt att avgöra vad som är vad. Ska jag skratta nu eller menade du allvar? Ska jag hålla med eller var det där ironi? Jag kan inte alls läsa av skillnaden, jag vill ta det du säger på orden, men tydligen finns det små nyanser i din röst som jag ska kunna tyda, och förstå att du uppenbarligen menar tvärtom.
Vilket härligt väder det är idag säger du och kommer in dyblöt. Själv kan jag tycka att regn är ganska härligt att promenera i så jag svarar att ”ja det är mysigt”. Du tittar på mig som om jag vore dum och slänger ur dig en harang av svordomar om kyla och hårt regn.
Båda de här två personerna får dig att kunna dig obegåvad, fast på två helt olika sätt. Du hänger inte med och kan inte riktigt läsa av vad de säger. Du måste hålla koncentrationen på topp, både höra och förstå, men även om du hör och förstår så behöver du kunna läsa av minspel och ansiktsuttryck för att kunna veta vad de egentligen menar. EFTER SOM DE UPPENBARLIGEN INTE MENAR DET DE SÄGER, eller så trycker de in sina vanliga ord i mycket större och mer avancerade ord som du måste hinna skala av för att hitta betydelsen av dem.
Jag känner mig otrygg, nertryckt och obekväm. Jag vill bara hålla mig undan, gömma mig för dig. Du får mig att vilja bli osynlig, trolla bort mig själv, att önska att jag i vissa stunder inte fanns. Jag känner mig som ett litet barn framför dig som stammar fram sitt svar, blundar och hoppas att det är rätt.