Nej, jag tror INTE att du förstår! 6 kommentarer
Jag hade tagit en semesterdag igår för att hinna med lite saker i företaget, och NEJ, jag hade inte planerat dagen, dagen var liksom fullbokad och hade planerat sig själv. Men jag ser i efterhand att jag hade kunnat vara mer effektiv och hur jag då hade klarat av att komma fram till mål.
Men jag tror faktiskt inte att du vet hur det känns att kämpa för så enkla saker och inte klara dem. Att ha en heldag ägnat åt det du ska göra men ändå misslyckas. Nej, jag tror faktiskt inte att du vet hur det känns!
Jag skulle ringa ett samtal, ETT enda samtal. Men det glömde jag av. Jag skulle skriva en föreläsningsdel. EN ENDA del av en föreläsning, men kom inte på att jag jobbade med fel sak förrän tiden var ute. Det ENDA mötet jag skulle ha, kom jag försent till. Ja jag påbörjade en hel del andra saker. Tre för att vara exakt. Men jag gjorde inget av dem färdigt. När jag ser tillbaka på dagen, på alla dessa timmar jag hade framför mig, så har de mesta gått till spillo då jag riktat uppmärksamheten åt helt fel håll. OCH NEJ, jag tror inte att du vet hur det känns!
Att något som är litet kan bli så stort, att något som är så lätt kan bli så svårt.
Jag är ledsen, besviken på mig själv. Att jag ska behöva ha någon som guidar mig även i de enklaste uppgifter. Hur hårt jag än skjuter, och hur bra jag än siktar, missar jag hela tiden mål.
Nej, men jag tror inte att du förstår hur det känns när all energi man lägger ner förvandlas till luft och när kampen du utfärdat inte betyder någonting. Jag tror inte du vet hur det känns att misslyckas om och om igen. Det spelar ingen roll hur nära jag ställer målet, eller om jag flyttar den lite till höger eller till vänster. När jag ändå aldrig lyckas att skjuta in bollen…