Månadsarkiv: augusti 2015

Den kreativa processen & självkänslan

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

bild från underbaraclara

Idag ska jag i väg till kontoret för att fortsätta jobba med tolvstegprogrammet mot ångest. Jag ska nu göra små korta inspelningar med mig själv för att beskriva hur det kan vara, eller hur man kan arbeta i stegen. Samtidigt som jag verkligen vill göra det här så sköljer nu en våg av tveksamhet över mig. Vad håller jag egentligen på med? Vem tror jag att jag är? För vem kommer egentligen det här att göra nytta?

Självklart kommer en hel del katastroftankar ikapp mig. Tänk om dom skrattar åt mig, vilka kommer egentligen se det här. Mina vänner, min chef eller dem som egentligen behöver det?

Som vanligt dyker även olusten och tveksamheten upp, men vanligtvis håller jag bara för näsan och hoppar (så även denna gången). För vad spelar det egentligen för roll? Ett misslyckande (eller flera för den delen) betyder ju inte att jag är misslyckad, eller?

Jag blev lite glad när jag hos underbaraclara läste om den kreativa processen som jag direkt kunde känna igen mig i (Jag är på steg fyra nu och hoppas nå fem inom kort[wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) Och när jag blickar tillbaka minns jag att det sett ut så här med alla lite större projekt jag gjort, så som böckerna till exempel. En hel del ångest och tvivel, men även glädje. Man borde påminna sig om att en idé aldrig känns så bra som precis i början.

NPF-vernissage i Vänersborg -för att vi kan!

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar Psykisk ohälsa av

Jag kan ibland känna ett så stort behov för att skapa. Det är som krafter inuti som vill ut. Jag vill skriva, måla, dreja, producera. Får jag inte utlopp för det där inne tror jag att jag skulle bli galen. Text och ord betyder mest för mig, jag kan få abstinens om jag inte få uttrycka sakerna som maler inuti. Men jag gillar också färg och form, vill titta, ta, känna.

Då många med ADHD har en inbunden kreativitet så eftersökte jag fler personer som likt mig själv fann en tillfredställelse i skapandets process och fann till min glädje flera stycken. Så för att påvisa styrkan och kreativiteten som ofta finns i och med ADHD-diagnosen anordnar vi ett vernissage där flera av oss kommer att ställa ut våra foton och målningar.

För min del handlar det inte bara om att få visa mina grejer. Nej, det handlar om att visa upp att man kan. Jag kan, du kan, alla kan! Tycker du att något är roligt så kan du. Det finns alltid någon som är bättre eller som inte tycker att du är tillräckligt bra, men vem har rätten att egentligen avgöra det?

När det kommer till en ADHD-diagnos så tycker jag att det allt för ofta pratas om att vi inte kan. Vi kan inte sitta stilla, vi kan inte koncentrera oss, vi kan inte slutföra någonting. Men jag vill visa att det är tvärtom. Vi kan, vi kan, vi kan!!

Nestor förlag bjuder in till Npf

 

Det magiska med medicin

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Ibland känns det som att man lever med näsan precis ovanför vattenytan. Som att minsta vindpust skulle få en att drunkna. Man letar ständigt efter land, eller egentligen efter vad som helst som man skulle kunna luta kroppen mot för att få vila. Din kropp är stel av kylan och dina armar bortdomnade efter all rörelse. Du tänker tanken att ge upp. Slappna av. Låta kroppen slukas av det stora blå och bara somna in. Du vill bara få vila.

När jag befinner mig i det tillståndet har jag ibland i ren desperation tagit en Concerta, då jag i vanliga fall inte äter mediciner. Och plötsligt känns det som om någon kastat ut en livboj till mig. Jag kan låta den omsluta mig och istället titta framåt. På något magiskt vis skalar den bort de yttersta bekymmerna, suddar ut en hel del frågetecken och bara låter mig vara. Helt plötslig kan jag andas igen.

Jag vet att det är en tillfällig lösning, att i morgon har någon tagit min livboj och jag får återigen simma. Men den låter mig samla ihop lite styrka så att jag orkar fortsätta. Jag vet att rätt medicin kan rädda ditt liv, fungera som en flytväst. Att det kan vara det enda som håller dig över vattenytan. Den som bär dig när du själv inte orkar mer.

Men jag i min envishet vill klara mig själv. Nå land med egen kraft, även om jag skulle drunkna på vägen.