Jag kan ibland känna ett så stort behov för att skapa. Det är som krafter inuti som vill ut. Jag vill skriva, måla, dreja, producera. Får jag inte utlopp för det där inne tror jag att jag skulle bli galen. Text och ord betyder mest för mig, jag kan få abstinens om jag inte få uttrycka sakerna som maler inuti. Men jag gillar också färg och form, vill titta, ta, känna.
Då många med ADHD har en inbunden kreativitet så eftersökte jag fler personer som likt mig själv fann en tillfredställelse i skapandets process och fann till min glädje flera stycken. Så för att påvisa styrkan och kreativiteten som ofta finns i och med ADHD-diagnosen anordnar vi ett vernissage där flera av oss kommer att ställa ut våra foton och målningar.
För min del handlar det inte bara om att få visa mina grejer. Nej, det handlar om att visa upp att man kan. Jag kan, du kan, alla kan! Tycker du att något är roligt så kan du. Det finns alltid någon som är bättre eller som inte tycker att du är tillräckligt bra, men vem har rätten att egentligen avgöra det?
När det kommer till en ADHD-diagnos så tycker jag att det allt för ofta pratas om att vi inte kan. Vi kan inte sitta stilla, vi kan inte koncentrera oss, vi kan inte slutföra någonting. Men jag vill visa att det är tvärtom. Vi kan, vi kan, vi kan!!
