Den kreativa processen & självkänslan


bild från underbaraclara

Idag ska jag i väg till kontoret för att fortsätta jobba med tolvstegprogrammet mot ångest. Jag ska nu göra små korta inspelningar med mig själv för att beskriva hur det kan vara, eller hur man kan arbeta i stegen. Samtidigt som jag verkligen vill göra det här så sköljer nu en våg av tveksamhet över mig. Vad håller jag egentligen på med? Vem tror jag att jag är? För vem kommer egentligen det här att göra nytta?

Självklart kommer en hel del katastroftankar ikapp mig. Tänk om dom skrattar åt mig, vilka kommer egentligen se det här. Mina vänner, min chef eller dem som egentligen behöver det?

Som vanligt dyker även olusten och tveksamheten upp, men vanligtvis håller jag bara för näsan och hoppar (så även denna gången). För vad spelar det egentligen för roll? Ett misslyckande (eller flera för den delen) betyder ju inte att jag är misslyckad, eller?

Jag blev lite glad när jag hos underbaraclara läste om den kreativa processen som jag direkt kunde känna igen mig i (Jag är på steg fyra nu och hoppas nå fem inom kort[wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) Och när jag blickar tillbaka minns jag att det sett ut så här med alla lite större projekt jag gjort, så som böckerna till exempel. En hel del ångest och tvivel, men även glädje. Man borde påminna sig om att en idé aldrig känns så bra som precis i början.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.