Helt sjukt
Alltså jag blir aldrig sjuk, aldrig. Men plötsligt händer det, det som inte får hända. På väg till en veckas utbildning kickar febern och hostan från helvetet igång. Över 30 mil hemifrån och man varken vill eller kan vända om.
Exakt så här kände jag mig..
..men efter lite alvedon förvandlades jag och kunde till och med klämma fram ett leende. Och trots att jag klarade dagen kändes det allt annat än ok. Det är helt emot mina värderingar att gå sjuk till jobbet, i alla fall så sjuk. Jag får i princip aldrig feber och när jag väl får det så betyder det sängläge. Både för min egen skull men också för andras. Känns pinsamt att bära smittan vidare. Så det kändes jobbigt att tvinga sig till utbildningen, av flera anledningar. Nu har jag inte ätit alvedon på ett par timmar och än har febern inte kommit tillbaka så jag håller verkligen tummarna för att vinden har vänt.
Jag avskyr att vara sjuk men blir samtidigt tacksam för påminnelsen om hur bra livet är. För i feberfrossan skiter jag faktiskt i allt annat jag dagligen oroar mig för. Min enda önskan där och då är att få bli frisk. Jag blir påmind om hur bra jag mår, hur fantastisk min kropp är, och hur inget annat egentligen är viktigt.
Så det var det enda jag vill påminna dig om denna kväll. Har du hälsan har du allt du behöver. Finns egentligen inget annat att önska sig. Punkt.
