Månadsarkiv: november 2022


Att ta kontroll över sin hjärna

I fredags var jag med om en bilolycka💥
Där och då var jag endast lösningsfokuserad, tog hennes namn, ringde polisen, pratade med hennes mamma osv.
Men efteråt…ja då drabbades jag av….skuldkänslor😩
Jag började tycka synd om den stackars tjejen som fick hela sin bil demolerad.
Jag började fundera på hur JAG kunde ha gjort för att förhindra situationen.
Jag började till och med hacka på mig själv då jag tyckte att jag betedde mig ”oprofessionellt” då jag som terapeut INTE startade upp konversationen med att fråga hur det gick med henne och hur hon mådde.
Nej jag började med att ta hennes legitimation och se så att min hund var ok. Hon var både rädd och ledsen, och det hade jag inte som fokus🫣
Men stopp nu Jessica✋Vem tror du att du är! Tror du att du kan förhindra olyckor och rädda upp alla som mår dåligt? Vad har du egentligen för orimliga krav på dig själv?!?
Ibland är offerkoftan för liten och ansvarskappan för stor! 
När jag iakttog vad min hjärna höll på med insåg jag att jag inom mig har en väldigt stark regel som säger att jag ALLTID ska se till andras hälsa först.
Att min uppgift alltid är att ta hand om andra, och när jag misslyckas med det då känner jag mig helt enkelt…misslyckad🤷‍♀️
Det är ju en ganska krävande och otacksam uppgift att bära, speciellt om jag ska bära på den dygnet runt, så nej tack, den raderar jag ut min regelbok😅
Det är så viktigt att våga lyssna (och ifrågasätta) våra tankar 💭 Om jag inte hade gjort det denna dagen hade jag gått med både skuld och skam helt utan en egentlig anledning😩
Så dagens påminnelse: ta kontroll över dina automatiska tankar annars tar de kontroll över dig☺️

Nyfiken på att använda pennan som arbetsverktyg?

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Skrivandet har varit en form av trygghet, något jag i hela mitt liv kunnat luta mig mot. Det kom liksom lätt för mig. Jag har en hel låda med dagböcker i källaren (som jag inte vågar öppna) från min tonårstid.

Idag vet jag att en av anledningarna till att jag tog mig ur min destruktiva tonårstid, tillfrisknande från depressioner och utvecklade både mig och mitt företag har jag skrivandet att tacka för.

Omedveten om hur hjälpsamt skrivandet har varit har jag fortsatt, och fortsatt.

Alla gånger jag inte haft någon att prata med eller när jag inte visste ens vad jag skulle säga, ja då fanns pennan där.

Det var inte förrän i vuxen ålder då jag av en slump såg en amerikansk artikel om terapeutisk skrivandet som poletten trillade ner.

Aha, det är det jag gjort hela mitt liv. Hjälpt mig själv, genom att använda pennan som psykolog!

Från och med den stunden gick jag all in, läste alla böcker, artiklar och kurser jag hittade inom området.

Resultatet?

Min utbildning diplomerad skrivterapeut.

Utbildningen är den enda i sitt slag som tar upp den terapeutiska helheten. Den ger dig inte bara skrivövningar utan förklarar också varför och hur skrivandet kan vara hjälpsamt.

Idag vet jag att skrivandet inte bara är hjälpsamt för mig, nej också miljontals andra som skriver och skriver, helt omedvetna om dess terapeutiska funktion.

Jag brinner fortfarande för att skriva, men mer än det brinner jag för att hjälpa andra, och genom min utbildning ”diplomerad skrivterapeut” vet jag att jag inte bara hjälper personen som går utbildningen utan också alla medmänniskor som kommer i skrivterapeutens väg. Så är du nyfiken på att vägleda människor till att använda pennan som psykolog?

Anmälan till utbildning öppnar idag (och stänger på söndag). Mer info finner du här.


Det läkande skrivandet

Det läkande skrivandet

Att skriva min första bok (måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden) var terapeutiskt. Jag var inte medveten om det då, insikten kom först efteråt.

Men jag tror att det på riktigt förändrade hela mitt liv.

Omedvetet skrev jag om mina känslor och tankar av att vara förälder, men också min upplevelse av andras bemötande.

Under åren jag skrev bearbetade jag både sorg, ilska och utanförskap och helt ärligt har jag knappt öppnat boken efter att den gick i tryck. Jag känner faktiskt inget behov av att öppna det kapitlet i mitt liv igen. Jag är…färdig.

Från början visste jag inte ens att det var en bok jag höll på att skriva, jag skrev endast för min egen skull, men någonstans mitt i processen så vände det och jag blev medveten om att de där orden…också kunde hjälpa någon annan.

Det är det som är så magiskt med skrivande, att dina ord kanske inte bara hjälper dig…utan också andra ❤︎

Är du nyfiken på terapeutiskt skrivande? Kika in med webshop för aktuella kurser.

 


Vad behöver du av din arbetsgivare?

En av anledningarna att jag stannade i 10 år hos min senaste arbetsgivare var för att jag fick regelbunden kompetensutveckling. Varje år fick jag minst en utbildning som inte bara höjde min kunskapsnivå utan också gjorde mig stimulerad.

Givetvis handlande det också om att jag trivdes och både tyckte om mina arbetsuppgifter och mina kollegor men för mig räcker inte det, jag behöver den där extra stimulansen för att stanna kvar.

För trivas… ja det kan jag ju göra på fler ställen. Men utvecklas och växa, ja det tillåts inte över allt ( i alla fall inte i den takten jag vill).

Som min egen arbetsgivare är det viktigt att tänka samma sak. Vad behöver jag ge Jessica för att hon stanna kvar? (För hon kräver mer än en bra arbetsmiljö och ett trivsamt jobb😝)

Det är så lätt att glömma bort sina egna behov när ansvaret att utföra dem ligger på sig själv. Helt ärligt så hade jag tröttnat ganska snabbt, ja till och med på mitt egna företag om jag inte fått fortsätta min utvecklingskurva.

Så idag tackar jag mig själv för att jag lyssnar och ger mig själv det jag behöver🙏

Vad behöver du av din arbetsgivare?