När jag fick med ADHD-diagnos kändes det som att jag fick ett paket med skit i mina händer.
”Här, varsågod, här kommer sammanfattning av ditt liv”.
Jag behövde inte ens öppna paketet, den osade mörker om det och det var först när jag fick det i mina händer som jag förstod att mitt liv inte skulle bli annorlunda, att jag inte skulle bli ”bättre”. Att jag alltid skulle må som jag hade mått, bära vidare på mina problem. Min hjärna skulle inte magiskt läkas eller förändras. Bli så där glad och lycklig.
Hur mycket vill du vara sjukskriven, frågade läkaren med pennan i handen, du kan inte jobba heltid. Du kommer att hamna i utmattningar och depressioner, du fixar inte att jobba 100%.
Det kändes som en smäll i ansiktet. Som att bli spottad på. Som att ligga under hans skor.
Jag tänker inte vara sjukskriven, svarade jag och gick ut från rummet, blåslagen och med världens sämsta present i min hand. Jag höll det där paketet i mina händer i veckor, eller kanske var det månader, och jag visste inte vad jag skulle göra med det.
Ska jag gömma det, skämmas, slänga det?
Där och då slog det mig. Hur kan jag göra det bästa av det här? Jo, jag kan visa upp det för andra!
Att föreläsa och skriva om mitt liv blev en bearbetning för mig själv samtidigt som det hjälpte andra, och långsamt kom förvandlingen, jag såg paketet ändra färg och form. Och doften, ja den försvann.
Ibland tänker jag att jag förvandlat skit till guld, för så känns det, (idag).
Med en diagnos kommer flera ”svagheter/svårigheter” men jag bestämde mig för att inte hålla dem bakom ryggen, tvärtom, jag ville vara stolt över dem, göra dem till min styrka. Jag ville vara en förebild, ett levande bevis på att DU visst kan (fast att andra inte tror på dig), trots ditt förflutna eller din diagnos. Det går att bli ”frisk”, det går att jobba 100%, det går att må bra!
Har du ett paket med skit i din hand?
Låt mig hjälpa dig att förvandla ditt skit till guld!