Åt ett annat håll
Sedan jag startade eget har något skavt i mig och jag har inte kunnat sätta fingret på vad det var. Sådär åtta månader senare kommer uppenbarelsen precis innan läggdags.
Jag sov inget den natten.
Sanningen var obekväm och tvingade mig till både ett beslut och en förändring.
Det är inte alltid lätt att gå åt det hållet man önskar, men jag är en person som har svårt att leva med skavsår och med det förstår jag att jag inte har något annat val än att trampa upp nya stigar, barfota och med ömma fötter.
Jag känner mig både nyfiken och rädd. Men samtidigt så otroligt säker på att jag gör rätt.
Så jag tar av mig skorna, byter riktning, och börjar springa, åt ett annat håll…