Hejdå uppsats, vill inte se dig igen!
Nu är det dags, ni vet det där som jag väntat på. Min uppsats ska granskas! Så på Tisdag bär det i väg till Göteborg. Rädslan och lättnaden är ungefär lika stor. Känner mig skitstressad över situationen, vet knappt åt vilket håll jag ska vända mig. Minns inte hur en opponering går till och har ingen aning om vad de kräver av mig vilket suger musten ur mig.
Samtidigt är jag så glad för att få det hela överstökat. Nu ska jag läsa min uppsats en sista gång. Jag ska även läsa in mig på en annans uppsats och komma med konstruktiv kritik vilket känns svårare än väntat. Har inte kraften att fokusera och tänka över något annat än min egen uppsats just nu, ändå är det viktigt att gå ”all in” in i en annans. Känner mig splittrad och har svårt att förstå vad jag läser.
Men jag säger till mig själv att det snart är över. Efter tisdag kl 17 avslutar jag mina högskolestudier för gott, (eller åtminstone ska det ta lång tid innan jag ska tillbaka). Jag fantiserar om lättnaden när jag sitter på tåget hem. Känslan när bladet är tomt framför mig, att punkterna på att göra listan är strukna.
Klarar jag det här så är jag så jävla bra. Jag ska klappa mig själv på axeln i veckor och peta upp det på toppen av min minnesbank, lägga det i lådan ”aldrig att förglömma”. Jag har aldrig kämpat med något så mycket i mitt liv som jag gjort med det här och jag är otroligt stolt att jag trots flera omstarter aldrig gett upp.
Jag ska fira, vet än inte hur, men jag försöker säga till mig själv att det här inte är något som ska gå mig förbi. Att jag faktiskt på riktigt denna gången ska stanna upp och njuta av att jag lyckats (om jag nu lyckas).
Wish me luck!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar