Är du en ängslig vakthund?
Han vaktar. Inte på ett ängsligt eller aggressivt sätt. Nej, mer på ett modigt och nyfiket sätt. Han säger till med några skall så fort det är något som är annorlunda i miljöer han känner väl. Ibland för att det ligger något främmande på vår promenadväg, ibland står det en bil konstigt parkerad på ställen det inte stått bilar förut, ibland ligger det en cykel vid vägkanten. Minsta lilla förändring uppmärksammar han. Han går alltid fram och nosar på det som är främmande, sen släpper han ”problemet” ser inte ut att lägga någon värderingen i varför eller hur ”problemet” har uppstått. Han går vidare lika positiv och glad som innan han stötte på det.
Jag tänker att vi människor också ofta agerar ”vakthundar”, men kanske inte på ett modigt eller nyfiket sätt, nej utan mer ängsligt eller aggressivt. Vi går sällan fram och nyfiket luktar på chefens förslag om förändring i dina arbetsuppgifter eller i arbetsmiljön, vi är inte alltid modiga nog att titta närmare på problem som uppstått i vår hemmiljö. Nej, när det uppstår förändringar i vår miljö är det många som agerar med aggressivitet eller rädsla. Vi vaktar våran vardag för att vi inte vill ha några oförutsedda eller främmande hinder på vår väg.
När jag ser honom i mötet med något nytt, främmande och ibland skrämmande inspirerar han mig till att agerar likadant. Att inte likt en småhund backa ifrån problemet och stå och skälla på det i timmar, nej, utan mer som han, gå fram och titta på det för att sedan gå där ifrån. ”Oj, här var någonting nytt” ska bli min första tanke oavsett hur mycket hindret skrämmer mig. Jag vill välja nyfikenhet och mod, istället för rädsla och misstänksamhet.
Det är givetvis inte så lätt som det låter, men inte heller så svårt som vi tror ❤︎