Att gå vilse i andras tankar 2 kommentarer


Jag har suttit fast i tankar ett tag, tankar som inte är mina egna. Jag vet om att jag är en person som är lättpåverkad och har därför valt bort saker som jag vet påverkar mig negativt. Jag läser tex inte dagstidningar eller kollar på tv:n. I samtal kan jag framstå som helt inkompetent när jag inte vet något om Donald Trump eller kriget i Syrien. Men det är för att jag inte vill veta.

Jag har med tiden lärt mig att om bjuder in negativa nyheter i mitt liv, växer de till förstorade proportioner. En liten tidningsnotis kan hamna på förstaplats bland mina tankar, i veckor.

Det var en ganska lätt sak att stänga av, även om jag ibland kan skämmas över min okunskap så skäms jag inte över att ta ansvar för vad negativ fakta gör med mig. För några år sedan uteslöt jag även tidningen Lantliv ur mitt liv. Vad är det för hemskt med Lantliv tänker du? Nej ingenting. En fantastisk fin tidning som jag prenumererade på i flera år. Jag älskade att sitta och stirra på de där vackra husen. Men så småningom märkte jag att det inte gjorde mig glad. Det gjorde mig ledsen.

Att gå vilse i andras tankar

Att gå vilse i andras tankar

Konstigt eller hur? Nej inte för mig. De där vackra husen gav mig en påminnelse om vad jag ville ha, men (för tillfället) inte kunde få. Jag bär fortfarande om drömmen om ett liv på landet. Jag älskar fortfarande gamla 1800-tals hus. Men jag måste ta avstånd för saknaden av det påverkar mig, som en olycklig kärlek, gjorde mig sorgsen.

Och grejen är att jag är likadan vad det än gäller. Ibland älskar jag något, drömmer om det så hårt, att det liksom gör mig ont. Just nu följer jag flera bloggar inom varierande områden, och gemensamt har de att de är företagare. De strävar efter att öka antalet läsare, tjäna pengar, bli stora inom sin nisch. Jätte fint, eller hur?

Och jag har funnit det jätte kul och inspirerande. Men plötsligt förvandlas min inspiration till prestation. Jag känner mig liten och dålig. Inget jag gör blir tillräcklig bra och aldrig skulle väl jag kunna komma upp till en sådan nivå?!? Plötsligt medverkar jag i en tävling jag aldrig anmält mig till. Jag har hela tiden en önskan om att vara åskådare ändå slutar det med att jag springer bredvid.

Som tur är vaknar jag efter ett tag upp ur den där dvalan och frågar mig själv om jag vill det där, eller om jag bara följt strömmen. Och ofta är det det senare. Jag får då påminna mig om vad som för mig är viktigt, på riktigt….och vad jag vill, just nu. Det är klart att det hade varit kul att kunna leva på sitt företag, ha en av Sveriges största bloggar eller bli en bästsäljande författare. Självklart, men har det någonsin varit mitt mål? Nej Är det ens något jag vill sträva efter (just nu). Nej.

Jag har aldrig velat att min företag/min blogg ska handla om prestation. Nej, det ska handla om kreativitet och lust, och jag får ständigt påminna mig om det.

Att gå vilse i andras tankarFör mig har det alltid varit lätt att ta bort saker som är negativt för mig, men nu känner jag mig inte längre villig att skala av fler saker från mitt liv. Jag vill fortsätta följa och peppa inspirerande människor. De är ju inte dem det är “fel” på. Det är mig. Jag måste sluta påverkas. Det är som att jag går vilse i andras tankar, förlorar mig i främmande drömmar.

Jag är inte en person som trivs med att följa strömmen, som klarar av att simma bredvid. Jag måste hoppa och leka, simma motströms och stanna upp för att vila mig med jämna mellanrum. Jag vet om det ändå gör jag ofta motsatsen. Tills jag kommer på mig själv, igen och igen…Så stark, men i samma sekund precis lika skör. Påverkas så starkt av andras tankar, andras verklighet att jag tillslut tappar bort min egen ❤️

lämna en kommentar


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Att gå vilse i andras tankar

  • Nilla

    Jag lever med ett sinne som dig. Jag undrar ständigt om de önskningar, tankar o mål jag har verkligen är mina…eller har jag bara tagit över andras och dras med i trenden?

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Ja det kan vara riktigt jobbigt. Men jag har lärt mig att när jag har en oroskänsla jag inte kan kartlägga så beror det ofta på att jag gått vilse, igen…. kram