Befinner mig på en sådan konstig plats just nu. Ni vet den där platsen man alltid drömt om.
Det konstiga är ju att på den platsen skulle allting vara bra.
Så var det ju i alla fall i fantasin.
Men när jag står där inser jag att här också finns stress och självtvivel.
Här finns också rädslor och sorg.
Kanske till och med mer här än där.
Det är som att lyckats köpa de där dyra skorna man spanat efter i skyltfönstret.
Man är så himla stolt, lycklig och glad.
Vill liksom visa upp dem för hela världen och skrika rakt ut (nej, jag brukar inte känna så för mina skor men lev dig in i liknelsen ;).
Men när man tar dem på sig inser man att det är någonting som inte känns bra.
Dom är varken för stora eller för små.
Men ändå gör det lite ont att gå.
Och så vet man inte riktigt vad det beror på.
Jag älskar mina ”skor” och vill inte på något sätt lämna tillbaka dem i butiken.
Kanske behöver jag gå i dem.
Eller hitta någon annan som bär likadana och fråga dem hur de fick ”skorna” att anpassa sig efter deras kropp.
Jag är på riktigt så himla glad för mitt ”köp”.
Hjärtat ler men hjärnan känner sig osäker.
Så kan det kännas när man befinner sig på en alldeles ny plats.
En plats man drömde om, bara skulle vara bra.