Blogg

Världen är full av tid!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 27 augusti, 2015 av jessica hjert

Häromdagen åkte vi till köpcentrat efter jobbet för att handla skor åt sonen. Jag var trött, ville hem och var tvungen att även handla mat efter skoköpet. Självklart blir sonen kissnödig, törstig och upptaget av massa andra saker som händer runt honom än just skor. Stressad ber jag honom att skynda sig. Han tar god tid på sig och säger: du behöver inte stressa mamma, världen är full av tid.

Ibland önskar jag att man kunde få åka tillbaka till de där oskyldiga åren, då man obekymrat levde i nuet och ansåg att tid var något det fanns gott om. Hans ord fick mig ändå att varva ner. För varför var jag stressad egentligen, det fanns ju tid. Det vara ju bara det att jag ville befinna mig på en annan plats än där jag just var [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Kaos, boklån och en mentor?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 26 augusti, 2015 av jessica hjert

Förra veckan gick jag in på biblioteket för att lämna tillbaka några böcker. Innan jag klev innanför dörrarna upprepade jag för mig själv att jag inte skulle låna, bara lämna. Men några minuter senare och till min mans stora förtvivlan kommer jag ut med 15 böcker under armen. -Varför kan du inte låna en, säger han. En tänker jag, går människor verkligen in och lånar EN bok? Varför låna en när man kan låna massor?

Till saken hör att jag har en lista i min ~~välorganiserade~~ filofax, på massa böcker jag vill läsa och ska låna. Konstigt nog är det aldrig dem jag kommer ut med. Den där listan stressar mig då den bara blir längre och längre och att jag aldrig hinner beta av den.

Ironiskt nog efter att ha lånat ca 15 böcker om att varva ner och vila så har jag självklart en vecka där jag är helt oorganiserad, superstressad och där det känns som att den där högen bara står och retar mig.

Jag har fyra föreläsningar, en uppsats, nya varor, en blogg, ett program och 15 böcker som skriker efter mig och jag vet inte vart jag ska börja. Fast att jag förstår fördelen med att göra en sak i taget verkar det vara omöjligt att utföra. Istället för att börja med prio ett startar jag nya projekt letar upp nya leverantörer och längtar efter att få sitta i lugn och ro och bara läsa.

Hur kan man vara så självmedveten men ändå inte klara av att bryta cirkeln frågar jag mig själv. Samtidigt stressar jag upp mig, livrädd för att misslyckas, inte klara av allt jag tagit till mig, samtidigt som jag vet att det tidigare aldrig har hänt. Det är nu jag önskar att det hade kommit in en person och trasslat ut min oreda och visat mig vart jag ska börja. För hur mycket jag än försöker snärjer jag bara in mig själv mer och mer. Tillslut vet jag att saxen åker fram och jag klipper mig ur allt trassel och får sedan kämpa för att knyta ihop allt….igen.

En berättelse för barn med ångest eller fobi

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap Psykisk ohälsa 24 augusti, 2015 av jessica hjert

Jag vill tipsa om berättelsen om Trollet Tralle. Det är psykologerna Jessica Leijer och Liv Svirsky som har skrivit berättelsen om trollet som var rädd för att klättra, trots att han tidigare har tyckt att det var kul. I berättelsen får vi följa med Tralle som med hjälp av behandling finner modet att klättra igen. Berättelsen finner du här. En toppen berättelse för ett barn med problematik, kanske kan ni med hjälp av berättelsen börja jobba bort problemet hemma. Eller kanske kan insikten av att Tralle faktiskt blir ”frisk” få barnet att själv vilja söka/ta emot hjälp.

Har du 5 minuter?

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 23 augusti, 2015 av jessica hjert

I morgon startar mindfulnessutmaningen. Jag har startat en grupp på Facebook där vi kan stötta varandra, få tips och råd. Vill du vara med finns vi här. Givetvis får du vara med på utmaningen även om du inte har Facebook! Min tanke är att vi under två veckor ska ge oss själva 5 min för att lyssna/räkna våra andetag. Det är ett väldigt litet steg som alla skulle kunna ta, men det är i rätt riktning.

Sen är dessa 5 minuter inte lätta. Tro mig, trots att jag har övat så mycket som jag har gjort så tar det bara några sekunder in i räkningen innan jag tappar bort mig och tänker på något annat. Men jag dömer inte mig själv för det utan försöker föra tillbaka tanken till andningen igen, igen och igen.

En annan grej med mindfulness är också att stanna upp och lyssna på sina tankar, vad är det dom säger egentligen, vad är det för tankar jag tänker mest? Inte helt oväntat handlar mina tankar mest om framtiden. Jag vill fram…kanske lite för fort.

Mindfulness blir som en liten bromskloss. Likt ett barn springer jag vilt framåt och så kommer mindfulnessen och bromsar mig genom att hålla emot lite lätt bak i tröjan. Kanske därför jag alltid har varit emot det. JAG HATAR BROMSKLOSSAR, jag riktigt AVSKYR när saker går långsamt. Inget kan störa mig mer!

Men istället för att hata det har jag nu vänt på problemet och ser det nu som en utmaning, det är något jag bara ska klara! Idag triggar det mig mer än någonsin, envis som man är så ska jag lyckas.

Så här går utmaningen till:

Vecka 1:Räkna varje in/utandning upp till 10 i 5 min.
Vecka 2:Räkna varje in/utandning upp till 10 i 5 min.
Vecka 3: Räkna varje inandning upp till 10 i 5 min.
Vecka 4: Räkna varje inandning upp till 10 i 5 min.
Vecka 5:Räkna varje utandning upp till 10 i 5 min.
Vecka 6:Räkna varje utandning upp till 10 i 5 min.
Vecka 7: Räkna inte alls utan sitt i 5 min.
Vecka 8: Räkna inte alls utan sitt i 5 min.

Antar du utmaningen?

Sömn & ADHD

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD 22 augusti, 2015 av jessica hjert

Kan man få en sådan här installerad?

Många med ADHD har problem med sömnen, och brist på sömn sänker din livskvalité. Den gör dig än mer okoncentrerad, irriterad och tankspridd. Att gå runt och känna sig trött och längta efter att få sluta ögonen hela tiden kan få vem som helst att ge upp. Att inte orka med skolan, inte orka med jobbet, att inte orka med allt ansvar och alla måsten. Vi behöver vår sömn för att återhämta oss, vilket innebär att den som inte sover tillräckligt i längden riskerar både sjukdomar och utmattning.

Idag sover jag bättre än vad jag någonsin har gjort, även om jag sover mindre än vad jag vill göra….och det gör mig både arg och ledsen. Jag skulle också vilja ta en sovmorgon, jag skulle också vilja sova ut…..men jag kan inte. Mitt huvud tillåter mig inte.

För det första har jag alltid haft svårt att komma till ro och slappna av. När jag sedan väl somnar är jag otroligt lättväckt. Minsta ljud får mig att vakna igen. Har man barn, hundar, och grannar runt huset så är det ganska mycket ljud på kvällar, nätter, morgonen. Jag vaknar när grannen kommer hem sent på natten eller går tidigt på morgonen, jag vaknar så fort någon pratar, jag vaknar om hundarna rör sig för mycket, jag vaknar om ett barn går förbi min säng och ibland vaknar jag av ingenting. Det finns så mycket som kan störa sömnen….

Det är bara att somna om säger alla. Somna om? När jag vaknar kan jag vara precis lika trött som du och vilja somna om, men inte min hjärna. Har jag slått upp mina ögon är det som att det plingar till där inne och hela maskineriet sätts igång, igen….och det är inget jag kan styra.

Tankarna börjar rusa, jag kämpar emot, ofta i timmar och somnar tillslut av ren utmattning. Idag fungerar min vardag relativt bra, men så fort jag går i från mina rutiner sänks mitt liv med flera centimeter. Att ha det trevligt med vänner och lägga sig sent är inget alternativ för mig, för jag vet att jag måste gå upp kl 5-6. Så på helgerna då många är sociala på kvällarna, och sover extra på mornarna är ofta värre för mig, för då sover jag som minst efter som jag lägger mig senare men ändå går upp samma tid.

Ibland blir jag istället frustrerad och inte vill ha gäster eller gå ut på roligheter efter som jag alltid vet vad som väntar bakom hörnet. Sömnbristen.

Under åren har jag fått hundratals råd, ligg kvar i sängen så somnar du tillslut om, läs något, drick varm mjölk, lägg dig inte förrän du är riktigt trött. Tack, men jag tror jag har testat allt. Det enda som fungerar för mig är att följa min rutin, lägga mig vid samma tid varje kväll för att jag vaknar samma tid varje morgon. Oavsett om det är vardag eller helg! Så jag är ledsen att jag inte är en rolig människa längre som fixar sena kvällar och blöta nätter. Men för att klara av min vardag behöver jag min sömn, och min sömn behöver mig.

Varför lär du dig aldrig?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 21 augusti, 2015 av jessica hjert

Det är en utomordentligt begriplig fråga. Det är ofta så att jag själv undrar, varför lär jag mig aldrig?!? Ofta när man läser om ADHD så handlar det om barn, hur ska vi kunna hjälpa barnen. Med all rätt, barn ska hjälpas och vi SKA prioritera dem. Man vart finns stödet för vuxna?

Det är tyvärr inte alltid så att problemen försvinner, utan ofta finns det ju kvar, även som vuxen. Visst man hittar strategier för mycket och lär sig mer eller mindre att leva med det. Men vissa saker försvinner inte. Så som smågrejer man aldrig kommer ihåg, eller när man gör samma lilla misstag om och om igen OCH ALDRIG LÄR SIG… Jag har återigen kastat upp så många bollar i luften så att jag inte vet vilken jag ska fånga. Nu står jag bara och stirrar förvirrat framför mig och har tappat riktningen helt. Samtidigt älskar jag ju själva jongleringen. Det är just det där med antalet bollar som är problemet, jag får liksom inte nog, förrän alla ramlar över mig.

Vill visa sin kreativitet

Detta inlägg publicerades i: I media 20 augusti, 2015 av jessica hjert

Ur gårdagens ttela

Ja, snart är det dags för vårt vernissage och det ska bli jättespännande tycker både jag att resterande tre som ska medverka. Bor du i närheten hoppas jag verkligen att du kikar förbi!

Häng på -mindfulnessutmaning 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 19 augusti, 2015 av jessica hjert

Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tror att mindfulness har hjälpt mig. Självklart inte helt och fullt, men jag känner absolut ett annat lugn och när jag mår som sämst sätter jag mig på automatik och djupandas. Enligt mitt program har jag totalt tränat 112 sessioner och sammanlagt 18 timmar, och det är inte dåligt för att vara en person som har haft svårt att sitta still i 10 min.

Jag har gått från att känna mig rastlös, arg, uttråkad av övningarna till att nu längta efter dem, och jag önskar verkligen er andra den upplevelsen! Ändå är jag inte där än, jag är inte på den platsen där jag kan känna att tanken är tom och bli energifylld av övningen. Nej tvärtom. Tankarna svischar förbi i en superfart och jag blir ofta väldigt trött och sömnig av övningarna (därför gör jag den ofta på kvällen). Men jag känner ändå att den har givit mig någonting, något så mycket bättre.

Idag tycker jag att jag på ett bättre sätt kan skilja på mig själv och mina tankar. Jag kan lättare stanna upp och säga till mig själv att ja, där kom den tanken igen, men det är bara en tanke, inte en sanning. Jag behöver inte mota bort mina känslor på samma sätt utan kan acceptera dem.

Jag är fortfarande ingen expert på mindfulness, men kan jag komma så här långt så kan alla. Jag har därför startat en 8:veckor lång mindfulnessutmaning som du kan följa här. Gå gärna med i gruppen så att vi kan peppa och stötta varandra. För visst har väl du 5 min om dagen att bara ägna åt dig själv?

Om inte så är det ännu viktigare för dig att försöka få den tiden! Sätt klockan 5 min tidigare på morgonen, eller gå och lägg dig 5 minuter tidigare på kvällen. Jag är helt säker på att du kan få in det i ditt liv. Förändringen börjar på Måndag. Häng med!

Höstens plan

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 18 augusti, 2015 av jessica hjert

Jag tänkte att jag vid det här laget skulle ha en färdig plan för hösten. Ni vet x antal föreläsningar i utvalda städer, att jag skulle kunna se slutmålet på uppsatsen, skicka in en ansökan till en annan utbildning och veta när alla mina pågående projekt skulle vara färdiga. Men jag är inte där, på långa vägar. Uppsatsen står still (behöver fler personer att intervjua), och eftersom jag inte ser slutmålet på uppsatsen vågar jag heller inte söka in till den andra utbildningen som bara startar vartannat år. Det innebär att jag kommer att få vänta i två år till.

Just nu känns det som ett korsord i mitt huvud där jag inte kan hitta rätt bokstäver och därför är långt i från lösningen. Men vad jag vet är att vi kommer ha ett vernissage den 12 september vilket jag ser fram emot och det känns jätte kul.

Jag vet också att min 12stegs kurs börjar bli klar vilket känns både spännande och pirrigt. Men än har jag varken datum på releasen eller när kursen med riktiga träffar kommer att äga rum. Jag har också några inbokade föreläsningar till hösten vilket gör att jag eventuellt kommer välja att inte åka ut på mer än de som redan är bokade. Jag vill verkligen inte sluta att föreläsa helt men med ett heltidsjobb vid sidan om så har själva resandet som föreläsningarna fört med sig känts väldigt tungt.

Andra roliga nyheter är att jag inom någon vecka kommer att få in en produkt att sälja i min webshop (vilket innebär lite extra jobb med hemsidan inför det). Förhoppningsvis kommer jag även vid årets slut få in en passande klädkollektion för mitt företag, som jag hoppas att även ni gillar.

Efter en hektisk vår kommer hösten och vintern nog gå lugnare än planerat och jag tänker nog låta det vara så. Allt har inte blivit precis som jag tänkt mig, men det känns ändå super spännande och jag hoppas att ni liksom jag kommer att gilla dessa förändringar och kommande nyheter!

Du måste ha tillräckligt stora problem för att få hjälp

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap 17 augusti, 2015 av jessica hjert

Min dotter är nio år. Hon bedöms han en lättare form av psykisk ohälsa. Hon hänvisas till att få vidare hjälp via en vårdcentral. Vad då för hjälp undrar jag….inget svar. Jag undrar hur de hade bedömt min hälsa när jag var nio år. Förmodligen som min dotter, en lättare form. Huvudvärk, magont, rädsla och katastroftankar. Inte vet jag om det är så lätt för en nioåring att bära?

Jag förstår att det är ~~folk~~, barn som mår sämre, men betyder det att resterande inte ska få någon hjälp? Jag tror att personalen liksom jag är väl medvetna om att den där lilla ohälsan hon bär på sällan kommer att försvinna av sig själv. Tyngden kommer inte helt sonika att hoppa från hennes axlar. Snarare kommer den att öka, dag för dag, månad för månad och år för år. Gram, hekton och kilon kommer tillslut hopa sig över henne. Bygga ett bo på hennes axlar, krypa in under hennes skinn och ha långa sammankomster inuti hennes huvud.

Någonstans tänker jag att det har gått fel. När man inte hjälper dem som lider av en lättare form av psykisk ohälsa för att de finns dem som mår sämre, så tror jag att man gör sig själv en otjänst. Man lägger problemet på framtiden. Väntar tills det har blivit tillräckligt stort att ta tag i. Sopar det under mattan. –Jag tror att 10 samtal skulle kunna hjälpa henne, att kunna bryta tankarna bara. -Ja, det tror jag med, men vi kan inte ge henne det.

När jag var nio år led jag av lättare form av psykisk ohälsa. Det slutade med skärsår i handledarna, fingrar i halsen, ångest, depression och tjugofem år senare diagnosen ADHD och GAD.

Jag tittar på min lilla flicka, försöker att smeka oron ur hennes blick, ta över hennes rädsla och mota bort hennes katastroftankar. Jag försöker säga till mig själv att hon inte är jag, att hennes framtid inte behöver bli lik min. Men trots det kan jag inte skaka i från mig rädslan.

Älskade flicka, jag ska rädda dig. Jag ska rädda dig från dig själv.

Pennan som psykolog