Förlåt för alla gånger jag trampat på dig, inte lyssnat till vad ditt hjärta vill säga. Förlåt för alla de gånger jag låtit andras behov komma före dina och för alla de gånger du självdestruktivt tvingats att strunta i dig själv. Förlåt för att jag inte tagit hand om dig som jag borde. Jag borde låtit dig vila mer, njuta oftare och inte tagit allt på så stort allvar.
Förlåt för att jag byggt en stor mur runt dig, den var till för att skydda dig, men tillslut blev den så hög att du inte ens kunde se ut. Förlåt för att jag inte försökte riva den och förlåt för att jag ingen släppte in.
Förlåt för att jag inte gett dig den hjälp du behövt, förlåt för att jag puttat bort allt som kommit för nära. Förlåt för att jag inte kunnat skydda dig tillräckligt från alla sorger och för att jag inte kunnat reparera ditt trasiga inre.
Förlåt för att jag inte gett dig tillräckligt med beröm, för att jag inte klappat dig på axeln eller låtit dig stanna upp för att beskåda dina mästerverk. Vi river alla murar. Börjar om nu. Förlåt.