I Tisdags hade jag tagit semester. Kommunen hade anordnat en dag tillsammans med hjärnkoll där fyra föreläsare skulle medverka. Min plan var att delta på dagen. Men det blev inte riktigt som jag tänk mig. Som jag berättat om tidigare så har jag väldigt svårt att bryta något när jag väl bestämt mig, oavsett vad som kommer emellan. Men nu finns det ju vissa saker som det i stort sätt är omöjligt att bestämma över, så som sjukdomar till exempel.
Hulken?
Jag kände redan natten till Tisdagen att jag fick frossa och sov knappt någonting. Vaknade upp med värk i både kropp och knopp. Du förstår att du inte kan åka på föreläsning nu när du är sjuk, säger min man och tittar lite strängt på mig. Jag känner mig som ett trotsigt barn och vet inte om jag ska skrika eller gråta. Jag ska bara sitta still, jag klarar det, säger jag och försöker låta övertygande. Jag försöker förklara för honom att det inte är det minsta ansträngande att sitta på föreläsning, att det inte gör mig sjukare, och att jag för den saken skull inte alls är speciellt sjuk. Du gör som du vill, säger han och skakar på huvudet.
Bara tanken på att inte få följa min plan gör att jag känner att jag ska spricka i ren frustration. Jag känner mig som hulken, min känsla bara växer och växer och det känns som att både jag och mina kläder ska gå sönder. Så ja, jag gör alltid som jag vill (annars får jag skaffa ett större klädkonto [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”])
Jag åkte iväg på föreläsningen och kom hem 30 minuter senare med svansen mellan benen. Jag var förmodligen grön i ansikten men av en helt annan anledning än min liknelse med hulken. (Kanske mer av anledningen att jag hade feber och var illamående men shhh berätta inte det för min man). Resten av dagen spenderades sovandes i sängen och hela veckan har praktiskt taget sett lika dan ut då smittan troget hälsat på husets alla medlemmar (tom hundarna).
Ser fram emot en bättre helg!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar