När det inte bli som man tänkt sig


Usch, sitter i en sådan jobbig situation här hemma nu som nästan känns pinsam att gnälla om för jag förstår att det i andra ögons kanske inte ens framstår som ett problem men för mig påverkar det hela min vardag och min hälsa. Meeen jag säger det ändå, i bästa fall kanske någon har tips eller kan ge mig råd.

Mina hundar har börjat bråka. Eller ja, mest är det faktiskt den 7-åriga franska bulldoggen som inte längre orkar med den obstinata och kaxiga lillebrorsan (som är 20 kg större än honom). Frallan har alltid varit en surgubbe och en polis men nu letar han verkligen efter minsta lilla fel för att hoppa på valpen (som nu är 8 månader).

Eftersom vi varit med om ett allvarligt hundbråk tidigare där den lilla frallan fick rejält med stryk av en annan hund (där han också startade bråket) är vi så klart rädd att han ska bli skadad då han är så pass mycket mindre. Men hans storlek stoppar honom inte, han hänger sig envist fast och biter för allt han har i dessa större hundar även när han själv får stryk. Valpen är inte alls arg och försöker komma undan och fly varje gång frallan hoppar på honom men vi har valt att skilja dem åt då vi tänker att den dagen valpen säger ifrån, kan vi i värsta fall få uppleva precis samma sak som tidigare, ett blodbad.

Problem 1 är att jag inte kan ha hundarna ihop, att jag har en på varje våning och måste anpassa min vardag och gå och känna att en hund är ensam eller missnöjd.

Problem 2 är att hela situationen skapar en anspänning i mig på grund av tidigare hundbråk och trauman. Jag känner att jag hela tiden får passa, vara på min vakt och har svårt att slappna av och gå ner i varv…..och detta påverkar ju så klart min psykiska hälsa.

Suck. Det var inte så här jag ville ha det. Och jag orkar verkligen inte med en process att placera om hundar. Jag älskar dem båda. Dom ska stanna, jag måste bara hitta ett sätt att lösa situationen.

Stressat googlar jag på hundpsykologer, tränare, kastrering och hundkurser. Samtidigt känner jag mig urlakad och förlamad. Jag har haft hund hela mitt liv och vet att det beror på brister i ledarskapet och att vi borde låta dem sköta sina bråk själva osv. Men jag vill verkligen inte se någon skadad. Så om någon har tips, råd eller en färdig handlingsplan -give it to me. Lovar att följa den slaviskt för att förbättra situationen här hemma.

Färdig gnällt. Klart slut.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.