Vad är det din prestationsprinsessa strävar efter och varför?
Många kände igen sig i inlägget prestationsprinsessan och draken och jag fick frågan hur man gör för att dra ner kraven på sig själv. Nu ska man ju veta att jag inte är någon expert på det här men jo jag har faktiskt lyckats att släppa ut den där draken och behöver inte alls slåss mot mig själv på samma sätt som jag gjort tidigare.
Många gånger (men inte alltid) är det där med prestationer ett tecken på låg självkänsla. Så ett första steg kanske kan vara att fundera på varför och för vem du presterar. Vad bottnar det i? Jagar du en bekräftelse som aldrig kommer eller lever du på kickarna av uppmärksamheten du får?
Jag har alltid känt mig sämre än andra.
Och det kanske var därför jag kände att jag behövde bevisa min duglighet? Jag kom fram till att min prestation bottnade sig i att visa för mig själv att jag dög. Men det spelade ingen roll hur många diplom eller applåder jag fick. Det kunde inte väga upp min bottenlösa självkänsla. Jag förstod tillslut att det inte spelade någon roll vad jag fyllde bägaren med eller om den rann över. Jag skulle ändå alltid bära känslan av att den var tom.
Ju mer man matar den där prinsessan desto hungrigare blir hon, och det du ska vara medveten om är att hon aldrig blir mätt. Det är hål i hennes sked så oavsett vad du fyller den med så rinner det igenom. När jag insåg att inga prestationer i världen skulle få mig att må bättre saktade jag ner farten.
”Good enough” blev mitt ledord.
När jag analyserade mig själv kom jag fram till att ingen annan krävde något av mig. Ingen sa åt mig att vara snygg och smal eller har tjatat på mig om att jag behöver höga betyg. Kraven var mina egna. Jag tittade mig omkring och såg att ingen annan piskade mig än jag själv. Helt plötslig såg jag att jag varken behövde vara bäst eller duktigast, jag behövde bara vara tillräcklig. Om jag så på snudden når upp till gränsen godkänd så duger det.
Att minska kraven på mig själv gjorde per automatik att min ryggsäck blev lättare att bära. Jag såg att ingen annan fyllde den än jag och det var en viktig insikt!
Att jämför sig med andra innebär alltid att du förlorar.
Så jag vände min blick inåt och tittade på mig själv. Vi har alla olika liv, olika bakgrund och förmågor. Det spelar ingen roll om vi tar exakt samma väg som någon annan, det behöver ändå inte betyda att vi hamnar på samma plats. Att sluta titta på andras lycka och istället uppskatta min egen gjorde min prestationsprinsessa mindre hungrig. Livet är faktiskt ingen tävling där först till mål vinner.
Din saga är inte lik någon annans och du skriver den faktiskt själv. Du bestämmer själv hur ditt slott ska se ut, om du tar dig fram med häst eller om du lever tillsammans med tjänare. Men en sak vet jag säkert och det är att ingen prins kommer och räddar dig. Du kommer heller aldrig att finna en magisk trolldryck. Den enda som kan stoppa prestationsprinsessans framfart är du själv.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
Sååå viktigt inlägg! Och vilka insikter en får genom att förstå att de där prestationskraven till säkerligen 95% kommer inifrån en själv och det en byggt upp under barndomen/tonåren. Jag står i startgroparna att göra en webkurs kring självkänsla och hur en kan förbättra den. Ditt inlägg gör mig ännu mer taggad att jag är på rätt spår att en sådan kurs behövs! <3
Tack för dina tankar och insikter!
Tack för din kommentar och lycka till men din webbkurs! Den behövs verkligen <3