Jag ser spår av liv på din hud, räknar dem i tystnad.
Ärren i ditt ansikte.
Rynkorna runt din mun.
För evigt inristade minnen som du ständigt försöker dölja.
Det är dem som gör dig levande, vacker.
Jag smeker sår som inte längre finns kvar.
Funderar över vart din kropp har burit dig, vilka stenar du snubblat över.
Din hud skvallrar om din bakgrund, ett liv du inte längre vill minnas.
Du kallar dig söndrig, jag kallar dig levande.
Varje del av dig, talar om något för mig.
Jag beundrar dig i tystnad, letar efter spår av liv på din hud.