Just nu går allting för fort, inte utanför mig, men i mig. Tankarna snurrar så fort så jag inte hinner med dem. Papper, planer, ord, måsten, frågor, svar , lösningar och ständigt nya problem. Tiden flyter ihop, äta, jobba, sova, läxor, laga mat, duscha, hundpromenad och mitt i röran kan en jävla telefonförsäljare ringa. En tanke hinner inte nå handling för än nästa dyker upp och i den blir jag avbruten och tappar bort mig. Kalendern kan eka tom, men inuti mig känns det fullt, för mycket….just nu…
Man vill trycka på en pausknapp, få världen att stanna, om så bara för en stund. Man vill hinna springa ikapp, kunna hämta andan, ladda batterierna. Små saker blir övermäktiga och ett mail kan få en helt uttömd på känslor. Händer det något mer nu så dör jag, slutar att andas, av mig själv.
Samtidigt skiner solen, jag börjar se livet i färg igen, och längtar efter värme på min hud. Varje morgon kommer ljuset och det glädjer mig att bara få vakna till något annat än mörker. Små vårblommor lyser ikapp med solen, människor strålar och man längtar efter framtiden, på det som komma skall.
Jag pausar, jag andas, jag sitter still, jag sover och jag bara är. För just nu kan jag inte så mycket mer.
Jag vill skrika välkommen till våren, jag behöver dig just nu. Jag behöver sommar, jag behöver sol, jag behöver värme, jag behöver livet i färg…igen. Jag vill skrika välkommen sol, vart har du varit, lämna mig inte så länge igen. Jag vill ropa välkommen värme, som sveper runt min kropp, värmer mitt skinn och får mig att vilja slänga halva garderoben i ren trots mot höst och vinter.
Jag vill bara skrika välkommen vår, hålla dig tätt intill mig, stoppa ner solen i min ficka och värmen i rockärmen. Välkommen vår, om du bara visste vad du varit saknad!