En samlad ursäkt till dig
Jag har alltid förundrats över människor som kommer ihåg varje födelsedag, som alltid kommer ihåg den där ”gå bort blomman” eller uppmuntringspresenten. Som köpt julklapparna med omsorg och som aldrig missat en högtid. Det är inte så att jag aldrig köpt en present, men ofta blir det i sista minuten, ofta ingriper gåvan inte den mängden kärlek som jag egentligen skulle vilja visa. Och flera gånger har man väl stått där i dörröppningen med skammen över att ha missat eller glömt bort det IGEN. Det är inte bara det att jag är dålig på att ge bort gåvor, jag är precis lika dålig, om inte sämre på att ge av mig själv. Men jag vill att du ska veta att jag finns här, även om du varken ser eller hör ifrån mig. Detta är en samlad ursäkt till alla er jag glömt. Jag kommer förmodligen aldrig att bli bättre, även om jag försöker.
Hade jag varit bättre på att planera hade jag givit dig en sån där present som du blir jätteglad över, du vet så där överraskad så att du hade haft svårt att sluta tänka på det. Du skulle gå och förundras över hur duktig jag var på att snappa upp vad det är du egentligen önskar dig utan att du sagt ett enda ord.
Hade jag inte haft så många järn i elden och ständigt varit frånvarande hade jag tillbringat hela dagarna med dig. Gett dig frukost på sängen, ställt fram tofflorna och skördat varje hinder på vägen du skulle gå. Du skulle slukas över min omtänksamhet och verkligen känna hur mycker jag uppskattar och bryr mig om dig.
Hade jag inte varit så tankspridd hade jag planerat denna dag, kommit på någon bra idé, tagit med dig på något skoj, överaskat dig totalt. Du skulle bli förvånad över min äventyrlighet och bli mållös över tanken att du kanske inte känner mig så väl trots allt.
Men som du vet är jag inte sådan. Jag är skitdålig på att planera, strukturera och överhuvudtaget visa min uppskattning till dig. Det finns så mycket jag skulle vilja ge dig, så mycket jag skulle vilja säga. Men eftersom jag ständigt går vilse i min egen värld stannar det bara vid tanken. Men du ska veta att jag vid varje misslyckande själv blir påmind och att jag lever med känslan att aldrig ha gett dig nog….