Månadsarkiv: november 2014

Jag har alltid förundrats över människor som kommer ihåg varje födelsedag, som alltid kommer ihåg den där ”gå bort blomman” eller uppmuntringspresenten. Som köpt julklapparna med omsorg och som aldrig missat en högtid. Det är inte så att jag aldrig köpt en present, men ofta blir det i sista minuten, ofta ingriper gåvan inte den mängden kärlek som jag egentligen skulle vilja visa. Och flera gånger har man väl stått där i dörröppningen med skammen över att ha missat eller glömt bort det IGEN. Det är inte bara det att jag är dålig på att ge bort gåvor, jag är precis lika dålig, om inte sämre på att ge av mig själv. Men jag vill att du ska veta att jag finns här, även om du varken ser eller hör ifrån mig. Detta är en samlad ursäkt till alla er jag glömt. Jag kommer förmodligen aldrig att bli bättre, även om jag försöker.

Hade jag varit bättre på att planera hade jag givit dig en sån där present som du blir jätteglad över, du vet så där överraskad så att du hade haft svårt att sluta tänka på det. Du skulle gå och förundras över hur duktig jag var på att snappa upp vad det är du egentligen önskar dig utan att du sagt ett enda ord.

Hade jag inte haft så många järn i elden och ständigt varit frånvarande hade jag tillbringat hela dagarna med dig. Gett dig frukost på sängen, ställt fram tofflorna och skördat varje hinder på vägen du skulle gå. Du skulle slukas över min omtänksamhet och verkligen känna hur mycker jag uppskattar och bryr mig om dig.

Hade jag inte varit så tankspridd hade jag planerat denna dag, kommit på någon bra idé, tagit med dig på något skoj, överaskat dig totalt. Du skulle bli förvånad över min äventyrlighet och bli mållös över tanken att du kanske inte känner mig så väl trots allt.

Men som du vet är jag inte sådan. Jag är skitdålig på att planera, strukturera och överhuvudtaget visa min uppskattning till dig. Det finns så mycket jag skulle vilja ge dig, så mycket jag skulle vilja säga. Men eftersom jag ständigt går vilse i min egen värld stannar det bara vid tanken. Men du ska veta att jag vid varje misslyckande själv blir påmind och att jag lever med känslan att aldrig ha gett dig nog….

  Jag har under några veckors tid sovit med ett bolltäcke och vill dela med mig lite av mina erfarenheter och gärna höra er andras åsikter och erfarenheter kring detta hjälpmedel. Täcket består av massa små bollar som är inlagda in en påse. Mitt bolltäcke är indelat i tre olika små påsar (eller var det fyra?), för att man ska kunna ta ut dem och lättare tvätta täcket. Men också för att kunna använda dem för att sitta på, detta skulle tydligen öka koncentrationen (har inte prövat det).

Jag tycker att det är svårt att säga om det är bolltäcket som har hjälpt mig eller inte då min sömncykel ser olika ut beroende på om jag är i en ”upp eller ner” period. Men jag tror att jag sedan användningen somnar snabbare, men det största skillnaden är nog att när jag vaknar kan ligga kvar i sängen och försöka somna om, eller bara ligga och vila. Det har aldrig hänt i hela mitt liv….Men jag vågar som sagt inte säga att det är bolltäckets förtjänst men det känns så. På helgerna har jag sovit eller åtminstone legat kvar i sängen och vilat längre, jag har nästan haft svårt att ta mig upp ut sängen i stället. Jag fullkomligt älskar tyngden, nu har jag 7 kg men skulle gärna ha ännu tyngre.

Min dotter har också sovit med det (hon har liknande problematik som mig) och hon sov till kl 8 för första gången i hela sitt liv. Så tecken verkar ha samma verkan på henne, att hon gärna vill stanna kvar under det.

Nackdelarna med täcket är att det är stort och tar mycket plats, det låter när du vänder dig om eller rör på dig (inget jag störs av). Men den störta nackdelen är att det är så varmt, jag svettas floder av att ha det på mig och vaknar vid flera tillfällen på nätterna av att jag är helt kladdig och varm vilket liksom förstör sömnen. Även dottern upplevde att det var jättevarmt.

Nu är det höst/vinter och vi har ca 18 grader i vårt sovrum och jag känner att täcket är för varmt, så detta täcke skulle jag inte kunna använda under sommar eller vår, det är en sak som är säkert.

Om jag skulle välja att få sova med ett vanligt täcke eller bolltäcke så väljer jag bolltäcket helt klart, men jag är inte riktigt nöjd med det ändå på grund av värmen. Jag ska försöka byta till ett kedjetäcke eller fibertäcke för att se om det passar mig bättre. Mer info kommer.

Igår tog jag semester för att ladda batterierna och jobba lite med företaget. Det blev en hel del koppar både te och kaffe.

Och en himla massa kärlek från den här killen.

Promenader är det bästa sättet för mig att rensa skallen. Att både få in och ut saker ur huvudet.

Sen återgick jag till jobb. Bokföring, fakturering, planering inför framtiden.

Och fick självklart trängas i fåtöljen med dessa två. Alla ska helst vara på samma ställe.

Sen fick jag en jättefin present av världens bästa dotter.

och middag med mys framför brasan. Önskar att alla dagar kunde ha samma lugn och flyt som denna. Njutning och återhämtning i allra högsta grad! Nu är det dags att börja jobba igen. Ha en trevlig helg!

Jag vaknar upp med ett ryck, på en sekund är jag klarvaken. Saknaden väller över mig och jag känner mig ensam, kall och naken.

Jag är med ens medveten om att jag drömt. Allting kommer tillbaka, allt som jag glömt.

Jag fick återigen se in i dina ögon, känna värmen av din kropp. Jag ville bara stanna kvar i drömmen, säga stopp.

Någonting inom mig vill bara skrika NEJ. Men jag vet att det ändå inte skulle fört dig tillbaka till mig.

Smärtan jag förtränger, håller sig i ett järngrepp kvar. Jag vill bara ha dig tillbaka, precis som du var.

Vi är två själar, gjorda för varann. Jag vet att vår kärlek var uppriktigt, den enda som var sann.

Det var något med dina ögon, jag såg liksom in i din själ. Det är som att vi alltid varit tillsammans, vi känner varann så väl.

Vi har något speciellt du och jag, jag VET att det ska vara vi två. Om och om igen ställer jag mig frågan, hur kunde du gå?

Vi dras till varann, men något försöker att hålla oss isär. Mitt inre söker efter mening, varför blev det så här?

Jag vet att du finns hos mig, nära men ändå så långt i från. Du som alltid skulle vara med mig, jag fick dig bara på lån.

Känslan av din närhet sitter i mig än, och jag lever för tanken att vi kommer att träffas igen.

Det är mitt i natten och jag får inte en blund. Jag önskar att jag fick komma nära dig, om så bara för en stund.

Önskar att du skulle komma till mig så fort jag ropade ditt namn. Jag vet om du fick chansen skulle  springa rätt in i min famn.

Jag vet att det aldrig är över, för VÅR kärlek kan aldrig dö. Men jag grämer mig ändå över sorgen att inte fått säga adjö.

Det finns människor och så finns det m ä n n i s k o r. Och för mig är det en stor skillnad. Jag kan inte förstå hur du kan hålla en dröm i handen utan att försöka förverkliga den. Jag kan inte förstå hur du kan ha en önskan utan följa den. Jag kan inte förstå hur du kan sätta upp mål utan att sträcka dig efter det.  Jag kan inte begripa att du inte styrs av din vilja, av kraften som är så stark att den bär dig dit du ska gå.

Kanske känner du den inte lika starkt? Kanske styr den inte din kropp på samma sätt som det lever i min. Jag är en slav under mitt inre, du under det yttre.

Ditt liv är för mig en labyrint där jag får yrsel av bara tanken att stanna kvar. Jag skulle aldrig sluta leta efter utgången, du orkar knappt börja. Du vänjer dig vid det instängda livet, där du tillslut tror att du inte har några möjligheter, några val. Du blir så rädd att gå vilse att du inte längre går framåt. Det kliar i min kropp av att bara se på dig. Du är som en programmerad robot, man ger dig en uppgift, sätter dig på en plats, så är du där tills maskineriet stannar. Ditt liv är min mardröm, min största rädsla.

Min värld är annorlunda än din, där finns inga gränser, stoppskyltar eller staket. Min värld är full av val, möjligheter, drömmar och visioner. Vi måste hålla avstånd du och jag. Du blir trött av min energi och jag av din kraftlöshet. Vi är motpolerna som suger krafterna ur varann.

Motpoler där starkaste kraften vinner.