5 juni, 2015 - Nestor förlag & föreläsning

Trädgårdsterapi & trädgårdshäng

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 5 juni, 2015 av jessica hjert

Imorse visade solen sig från sin bästa sida och jag kände hur jag medens vaknade till liv. Jag inser att jag är mer beroende av sol och ljus än vad jag tidigare trott och att mörkret påverkar mig mer än vad jag önskar. Det blev en lång morgonpromenad med hundarna till doften av gräs och syrén. Sen kände jag mig mer vaken än vad jag gjort på länge.

Efter jobbet i dag orkade jag mig äntligen ut i växthuset. Egentligen älskar jag trädgårdsarbete men oftast bara till en början, sedan tröttnar jag. Jag tror det är när allt man vill plötsligt förvandlas till måste….då är det liksom inte lika roligt längre. Det är roligare att anlägga rabatten än att rensa den. Naturen anses ju för övrigt ha en helande kraft och det kan jag verkligen hålla med om (så länge det inte förvandlas till ett måste, då är den inte så helande längre). Ny forskning har faktiskt visat att grön rehab leder till en minskad känsla av utbrändhet och en snabbare återhämtning vid sjukskrivning. Man har också sett att både blodtryck och hjärtfrekvens sjunker. Det är ju sådant vi egentligen vetat länge då naturen har används som terapirum i svensk mentalvård förr i tiden.

1980 märkte man att de i operationssalar som hade fönstret mot en park tillfrisknade snabbare än de som hade fönster mot en parkeringsplats. Jag förstår verkligen grejen med det. Samma sak gäller djur, själv mår jag aldrig så bra som när jag i lugn och ro kan få sitta och titta på hönor. Finns något så underbart rogivande att bara se på dem.

Resten av eftermiddagen/kvällen bestod av trädgårdshäng. Nu blir det filmkväll och helg! :Bye:

Du tror att jag mår bra av att vara som du

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 5 juni, 2015 av jessica hjert

”Om du bara lugnar ner dig blir allting bra, om du jobbar mindre får du mer energi, du måste inte göra flera saker samtidigt.”

Ja det finns olika sätt att säga det på men alla menar samma sak. Om du lever livet som ”alla andra” så skulle du må bra. Du skulle slippa känslan av utmattning och undvika i svackorna av nedstämdhet. I alla andras ögon handlar det om att jag gör för mycket. Tränar för mycket, jobbar för mycket, är för mycket.

Men för mig är det tvärtom, jag mår dåligt när mitt liv inte är helfullt, det är då jag faller ner i de djupaste svackorna. Jag har i perioder av mitt liv inte haft något att lägga min energi på, och det är också då jag mått som sämst.

Du tar föregivet att jag fungerar som du, men det gör jag inte. DU kanske skulle må dåligt av mitt fullspäckade liv. Men det gör inte jag! Det som gör mig förbannad är att du inte lyssnar, att du inte fattar att du har fel. Jag möter så många personer med ADHD som blir matade med att de måste lugna sig, inte ha så många bollar i luften, inte springa så fort. Att vi måste försöka lära oss att följa mallen, att ”vara som alla andra”. Men har du tänkt på att det kanske är det som får oss att må dåligt?

Att hela tiden hålla in i stället för att löpa linan ut. Att hela tiden försöka anpassa sig, följa era mönster istället för att följa sig själv? Jag mår som sämst när jag är rastlös, när jag är uttråkad, när det inte finns några projekt, något att sträva efter. Jag MÅSTE hela tiden ha en morot framför mig annars stannar jag helt. Livet tappar mening, jag faller omkull och tar mig inte upp.

Du liv rasar när du har för mycket runt dig, mitt, när jag har för lite.

Jag måste ständigt utmanas, växa, förbättras. Att leva utan kickar är för mig att inte leva alls.