För sån är jag
Det värsta med att vara intryckskänslig och ha lågstresströskel tycker jag kan vara att många tror sig förstå vad jag menar, men inte gör det alls. Många kan tycka att det är tröttsamt med nya intryck, vistas bland mycket folk eller att vara på en fest, man kan ”förstå” hur det känns…men inte helt och hållet. För jag blir inte bara lite trött utan får en socialbaksmälla som varar i dagar.
När jag kommer hem T R Ö T T, efter att ha kört bil mot okänt mål kan man tro att jag överdriver, att det var väl inte så farligt, men för mig är det det. Har jag dessutom en bil jag inte känner mig trygg med är det en extra påfrestning och lägger sig som ett till lager stress på det jag redan hade. Är det mörkt eller tar mer tid än en timme är jag gråtfärdig när jag kommer tillbaks, och förblir trött en hel dag. För mig är det svårt att orka med en fest, när jag knappt klarar av lunchrummet med kollegorna. Vistas jag i ett rum med mer än 6 personer så tar det mer energi än vad det ger, lägg sedan på lite musik eller folk som pratar i munnen på varandra, så känner jag mig mentalt död.
Vi har alla saker vi tycker mer eller mindre om, saker vi tycker är lättare eller svårare, men ibland blir det att vi förminskar andra när vi själva inte förstår problemet. Kom och ta en fika, NEJ, jag ställer mig hellre upp och föreläser, pratar hellre själv än att höra 10 röster bredvid varandra. Jag promenerar hellre flera mil än att sätta mig i en bil mot okänt mål. Och jag är hellre ensam, än att umgås med folk jag inte bryr mig om. För sån är jag.