Bakom ytan
Jag vet knappt hur gammal jag är längre och måste på riktigt stanna upp och tänka till innan jag svarar på den frågan, och så här på själva födelsedagen tittar jag tillbaka och tänker på mitt senaste livsår. Vad har jag gjort? Vad har jag lärt mig? Hur mycket har jag förändrats eller växt? Vad har jag fyllt min tid med och hur vill jag egentligen fortsätta mitt liv? Vad innehåller min senaste livsring och vad vill jag fylla nästa med?
När jag sammanfattar mina år ser jag att det alltid har handlat om prestation och duktighet. Jag har vigt halva mitt liv åt studier och arbete. Att hela tiden växa, lära mig mer och mer.
Det är visserligen inget fel i det och det var ju något jag absolut ville där och då men nu när jag tittar tillbaka så känns allt det där lite sorgligt. För vad ger det mig egentligen mer än kortsiktiga kickar? Och dom där kickarna har jag jagat i flera år, igen, igen och igen.
Nej mitt 42:andra år vill bryta mönster. Jag vill leva, på riktigt, och inte i en framtidsdröm. Jag vill sluta lägga fokus på mål och visioner och leva mer här och nu. På något sätt har jag tappat bort mig själv i allt arbete. Jag känner den där ”prestations Jessica” väldigt väl men bakom henne är det ganska tomt.
Det är liksom ingen som ser eller kan komma nära henne.
Inte ens jag själv.
Kanske är det en försenad 40-årskris som gör att jag vill hitta nya vägar. Skapa en annan framtid än den jag hela tiden trott att jag varit på väg mot. Jag har alltid vetat vad som är viktigt i livet, men har nog bara inte haft varken ork eller mod att skapa en förändring. Idag har jag det…eller åtminstone vill jag det. Men jag hittar ingen manual. Vet inte vilka steg jag ska ta. Så jag står här och hovrar och väntar…lite till.
❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎❤︎