Jag är så stressad kvider dottern på 9 år och håller sig för magen. – Stressad, du? svarar jag och tittar på henne. Vad har en nioåring egentligen att vara stressad över? -Ja, det är läxor, så är det dans, och så vill jag leka med kompisar och hinna se på tv:n. Jag är jätte stressad, snyftar hon fram.
Själv tänker jag att det inte alls handlar om stress, utan brist på rutiner och kontroll som gör att hon känner sig stressad.
-Hur ska vi kunna lösa situationen då så att du slipper att må så här?
-Jag vet inte, svara hon.
Efter stunds betänketid kommer hon tillbaka. -Om jag gör all min läxa på Måndagar och ni rättar den med en gång, och sedan läser jag lite varje dag. Då blir det nog bra.
-Absolut, så kan vi göra, det blir bra, säger jag.
Den enda skillnaden i hennes förslag mot vad vi redan gör idag är att hon vill ha matteläxan rättad med en gång. Hon brukar göra den så fort hon får den, men vi brukar rätta den först dagen innan den ska in. Det viktigaste för oss vuxna är att det blir gjort, och inte exakt när det blir gjort. Att en sån liten liten grej, kan få henne att känna sig stressas och orolig, en situation som vi vuxna kanske inte reflekterar över för att vi känner att vi har kontroll, men vi glömmer bort att barnet inte har det.