Så får man inte säga utbrast en kvinna när jag berättade om min dotters negativa inställning och ständiga behov av uppmärksamhet. Jag hade uttryckt att jag tyckte att hennes beteende var jobbigt och att jag har svårt för ”dramaqueen personligheter” (oavsett vem den tillhör) kanske ogillar jag den sidan för att den är så olik mig själv, eller kanske bara för att jag har svårt att hantera den.
I hennes öron kanske det lät som att jag inte gillade min dotter, eller iallafall delar av henne. Jag vet inte hur ni tänker men jag tycker att det är viktigt att skilja mellan person och beteende. Mina barn har massa beteenden jag ogillar, men det betyder inte att jag inte älskar dem.
Alla människor vi möter har sidor som vi tycker mer eller mindre om, din chef, dina vänner, din man OCH dina barn. Jag tycker tvärtom att vi visst har rätt att uttrycka det, för ingen av oss är perfekta, likväl är vi förhoppningvis älskade ändå. Vi ljuger för våra barn om vi sätter upp dem på en piedestal och påstår att de är fullkomliga, det kommer att göra väldigt ont den dagen då de ramlar ner (och du kanske inte ens är där för att fånga upp).
Så jo, man får faktiskt uttrycka dåliga sidor/beteenden hos våra barn. Jag anser till och med att det är vårt ansvar, vår skyldighet att visa våra barn att vi står vi deras sida, ändå! Trots att de inte är felfria, trots att det beter sig illa då och då.
Vi älskar inte våra barn för att de är perfekta, väluppfostrade och snälla. Vi älskar dem trots att de ständigt testar våra gränser, trampar på våra tår och tar över våra liv.
När jag skrev ”Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden!” var jag så himla trött på våra perfekta fasader. Vi målar upp ett liv för våra barn som inte är sant. Jag vill inte att min dotter ska bli olycklig när hon märker att hon inte lever i en saga. Därför vill jag visa henne verkligheten.
I min verklighet ser inte alla ut som barbiedockor, vi svävar inte runt på rosa moln och man får inte alltid det man förtjänar. Trots detta måste vi lära oss att njuta av livet, av oss själva, med fel och brister, och från dem är ingen förskonad.