Midsommarafton bjöd på både sol och regn. Vi befann oss ute på landet och jag försökte insupa lugnet som bara naturen kan ge. Jag strosade runt lite för mig själv, smygfotade och fantiserade om min egen lantgård, om alla djuren jag ska ha och den tiden jag på något magiskt vis lärt mig att rida. Jag ser mig själv galoppera i skogen, med hundarna springande tätt bakom. I verkligheten är jag livrädd som fort jag hamnar på en hästrygg, men det spelar ingen roll för drömmen lever ändå kvar.
Linda som bor på gården bjöd alla barnen på en ridtur och ja, den rädda mamman tog sig också en.
Vi kastade boll….
….och barnen skapade en alldeles egen midsommarstång.
Jag hade blommor i mitt hår, som alla utom jag kunde se.
Åskan hängde i luften och stundtals kändes det outhärdligt varmt, men vissa av oss njöt mer än andra [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]
Under min sjukskrivning bävade jag lite för denna dagen. Jag som vanligtvis tycker att sociala tillställningar och sena kvällar är jobbiga förväntade mig det värsta. Men vid elva tiden på kvällen låg hela familjen hemma i sina sängar och tröttheten dagen efter kändes inte alls lika tung som jag befarat vilket jag är väldigt tacksam för. Om en och en halv vecka väntar några dagars jobb sedan en efterlängtad semester. Jag hoppas att även tröttheten som bor i mig tar ledigt [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]
Idag ska jag ta mig i kragen och hälsa på en vän jag träffar allt för sällan. Jag hoppas att ni haft en bra helg!