Alltså jag är en mästare på att driva mig själv för hårt, ofta har jag inte en tanke på att pausa, vila, ta rast. Det har varit ett hektiskt år för mig, mycket förändringar och lika mycket jobb. I oktober månad har det varit extra tufft. Flera föreläsningar, mycket resor och sen utbildningar/förändring av jobb. Vad gör jag när Oktober tar slut? Vilar?
Nej, jag hoppar direkt på uppsatsarbetet och tvingar mig till att transkribera varje kväll, utan att ens hämta andan emellan. Suck! Det jag tvingar mig själv till skulle jag aldrig begära av någon annan. Ändå fortsätter jag att piska mig själv tills jag blöder.
Jag kände mig trött idag, och i den känslan kom jag plötsligt på att jag har rätt till det. Först då kom jag på att jag inte en enda gång har stannat upp och vilat. Att tanken på att ge mig själv en belöning eller samla på mig ny energi inte har slagit mig. Jag har rätt till att vara trött, fast att jag avskyr den känslan. Det är svårt att säga vad som är hönan eller ägget, är det jag eller min ADHD som inte kan sätta gränser, säga stopp?
Ibland känns det som att man alltid skulle behöva någon vid sin sida (som man lyssnade på), någon som kunde ge mig ett rött kort. Som likt en trafikpolis kunde säga till mig när jag skulle stoppa, stanna eller köra. Kommer man någonsin fixa det själv?
Jag vet inte, men jag tänker därför ge mig själv några dagar ledigt från både uppsats och företag och börja om på ny kula nästa vecka med återfunnen energi [wp-svg-icons icon=”cancel-circle” wrap=”i”]