- När jag
erkänner berättar att jag tappat bort … (nyckel, telefon, plånboken, bilen, mig själv)igen….. - …. och att han alltid får leta upp sakerna för att jag saknar tålamod till det.
- Att jag aldrig lär mig hur lång tid det tar att åka till ställen utan måste alltid fråga honom när jag ska åka…..
- ….men ändå inte lyssnar utan åker när jag själv tror att det är dags.
- Att jag alltid glömmer att stänga skafferi- och skåpsdörrar efter mig…….
- …och att han alltid slår huvudet i dem………
- och vikten av skyddsutrustning när du väl ska öppna de som är stängda.
- Att han
äntligennu förstår innebörden av ordet städKAOS. - Kommentaren: ”jag har en superbra idé!”……….
- ….och att jag på några sekunder glömmer bort den.
- Att ha fått erfara svårigheten att följa ett recept….
- ……(eller nej förresten, inte bara recept utan problemet som uppstår vid alla tillfällen där saker måste läsas noggrant).
- När jag kommer hem från affären men har missat att handla det jag åkte dit för att köpa.
- När jag säger att jag ska ringa och glömmer det…..
- ….eller ringer men har glömt varför.
- Kommentaren: va? det har du aldrig berättat för mig (alternativt), nej det har jag aldrig hört…(fast att han informerade dig om det för en månad sen, upprepade det varje vecka och nu sade det för en kvart sen)
- När han ber mig att smyga (eller vara tyst av någon anledning) och jag glömmer det efter 30 sek och smäller och tappar allt jag tar i.
- När han säger något och vill att jag ska reagera snabbt, men hinner ofta utföra handlingen själv, då det ofta är en 15 minuters transportsträcka från mitt öra till min hjärna.
Känner så väl igen mig i dina beskrivningar, hur det kan vara i ett förhållande. Min sambo har ett stort tålamod mig och hur jag fungerar. När jag fick min diagnos var kommentaren att ”det var väl inte så överraskande”.
Jag har lätt för att visionera och se det färdiga resultatet framför mig. Får jag inte respons utan istället blir ifrågasatt /avvisad, tar jag det väldigt hårt, bara för att i nästa stund, helhjärtat gå in i något nytt.
Delaktighet och gemenskap är viktigt för mig. Rädslan att änna mig utanför och ensam gör att jag hela tiden känner en press från mig själv att prestera. Samtidigt är det också en drivkraft som ger mig lust och energi.
Det är sån jag är. Visa mig tillit, ge mig utrymme så ger jag också allt för att nå målet.
<3