Jag behåller min tröja på! 2 kommentarer


tablet-428328_640Tänk dig att din tröja har blivit för liten, den sitter åt, gör det svårt för dig att röra dig. Börjar den spänna lite till är du rädd för att inte kunna andas. Eftersom du bara ha EN tröja går du givetvis för att köpa en ny. Du frågar expediten om hjälp, beskriver hur din nuvarande tröja känns och hur den har känts tidigare, att du vill ha den där gamla känslan tillbaka. Expediten går in på sitt lager och letar, hon kommer sedan ut med ett leende. Den här blå tröjan skulle passa dig perfekt! De flesta som tar på sig den trivs riktigt bra i den, medan andra inte gillar den alls….eller dom kan precis som du beskriver må riktigt dåligt av att ha den på sig.

-Jaha…. men har du ingen annan tröja som är bra, som man inte mår dåligt av?

-Nej, problemet med alla tröjor är att man måste prova dem först för att hitta rätt. Det vet man liksom inte innan. Det är viktigt att du provar den i 4-6 veckor utan att ta den av dig oavsett om den kliar, sticks eller om du känner att du inte kan andas. Känslor av panik kan uppstå och du vill slita av dig den, MEN GÖR INTE DET. Dessa känslor går oftast över och gör de inte det så får du bara komma tillbaka och byta tröja. Det är inga problem, säger hon med ett klämkäckt leende.

-Vad säger du, vill du prova?

Hade du velat ta på dig den tröjan?Anledningen till att jag berättar denna historia är för att du ska förstå oss som behöver medicin men inte äter den. Att prova ett piller är inte lika lätt som att prova nya kläder och ta av dig dem om de inte passar. Nej att prova ut en medicin innebär att stå ut med sin egen ohälsa + några extra biverkningar i några veckor, månader. Förhoppningsvis hjälper medicinen och din ohälsa går över och för hoppningsvis biverkningarna också men i sämsta fall stannar allting kvar eller förvärras. När du sedan tvingas sluta för att den får dig att må sämre än vad du gjorde innan så får du YTTERLIGARE biverkningar i form av utsättningssymtom!

Sen ifrågasätter folk varför man inte tar medicin. Jag ifrågasätter istället varför det inte finns andra lösningar än medicin. Varför det inte finns annan hjälp? Det är 2015, och jag kan inte ens få en person att prata med (som inte försöker övertala mig att ta en medicin). Jag säger inte att medicin är fel, absolut inte. Den är jättebra om den fungerar. Men jag vill få mer förståelse för varför man väljer att avstå.

Merparten av de person jag träffar i mitt yrke väljer att avstå från medicin fast att det skulle behöva den. När jag frågar dem varför svarar ALLA för att medicinen fick dem att må SÄMRE. Och jag förstår dem. Jag har aldrig tidigare velat hoppa ut genom ett fönster (utan att öppna det först) förrän jag hade Concerta i min kropp. Hur ska jag kunna härda ut och stanna i den känslan, öka dosen och äta medicinen i några veckor till när jag har jobb, barn, en familj att ta hand om?

Nej. Jag har testat olika ”tröjor” de passade inte mig och fick mig att må sämre. Nu vill de att jag ska prova nya, men hur många ska man prova liksom? Nej jag behåller nog min tröja på, även om den inte passar mig perfekt. Fast att den sitter tajt och får mig att känna mig instängd i min egen kropp så har jag aldrig heller hittat något som passat mig bättre.

Medicin är absolut en hjälp, men jag vill inte att det ska vara den enda hjälpen. Fram med alternativen. Nu!


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Jag behåller min tröja på!

  • LindaA

    Precis så känner jag med. Det här med stark ångest är relativt nytt för mig, även om jag har haft lindrigare ångest i många år. Men med familj, barn och jobb så känns det inte så aktuellt att riskera att må ännu sämre och att just de sakerna som jag har oro/ångest över ska bli ännu värre för att jag råkar ut för biverkningar. Det MÅSTE finnas andra sätt.

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Ja jag håller med dig, borde finas mer alternativ. Jag tror på ACT. Sen jag började med mindfulness och började jobba med mina egna tankar mår jag i alla fall mycket bättre än tidigare. Kram