Jag försöker rannsaka mig själv. Vad känner jag just nu. Hur mår jag. Vad vill jag. Vart ska jag.
Men jag hittar inga svar.
Jag kan inte längre räkna på en hand hur många som säger till mig att jag ser ledsen ut. De där orden var något jag fick höra redan innan jag avslutade min anställning så jag vet inte riktigt om det har med nuet eller det förflutna att göra. Är jag fortfarande trött på grund av min gamla anställning eller känner jag mig rädd och stressad på grund av min nya situation?
Är jag ledsen på grund av kaoset med mina hundar, för att jag känner mig uttråkad och förvirrad eller för att jag återigen slås av känslor av ensamhet?
Det är ett virrvarr av tankar och känslor och kanske borde jag helt enkelt rensa upp och sortera min insida. Vad är gammalt, vad är nytt, vilka känslor är det som tar plats och varför. Kanske borde jag fira mer, njuta och lära mig att använda tiden mer fritt istället för att luta mig tillbaka mot ett gammalt mönster.
Kanske är det att leva livet utan ramar, staket, som ställer till det för mig. Friheten blir för stor, har liksom inga gränser vilket gör att jag själv går vilse. I fantasin är det så himla enkelt att leva sin dröm, där faller alla pusselbitarna på plats av sig själv. Men i verkligheten vet man inte riktigt vilka som ska sitta ihop, man ser liksom inte hela bilden framför sig.
Ja men så känns det, som att lägga pussel utan att kunna se mönstret, att hela tiden få leta sig fram, pröva bitar som kan kan kännas rätt, men samtidigt ser man att de inte är det.
Och kanske blir pusslet aldrig klart när man arbetar för sig själv,
mönstret förändras.
Bitar byter plats.
Hela tiden ❤︎