Att prata om självmord
Ja ingen kan undgå att jag lägger mycket tankar och arbete på suicidprevention just nu. Men jag har lagt mycket tid och utbildning på det redan innan det kom mig så här nära och min plats på konferensen i suicidprevention har sedan länge varit bokad. Så allt är bara ett olustigt sammanträffande. Vilket på ett sätt känns som att det jag gör är extra viktigt.
Det finns så mycket myter och rädslor kring suicid att en utbildning på ämnet för alla borde vara obligatorisk!
1, Man ska inte prata om det för då kan man väcka den björn som sover. FEL! Det handlar om din rädsla och att samtalet isåfall skrämmer dig. Den som bär på självmordstankar har ofta inga problem att prata om det, problemet ligger i att omgivningen inte gör det. Självmordsintention (tankar på att ta sitt liv) smittar inte, däremot tystnaden. Vi borde överlag prata mer om livet och döden, det finns inga belägg för att samtal om självmord ökar risken för självmordshandling. Tystnaden däremot förstärker risken för uppgivenhet och ensamhet!
2, Jag kan inte förhindra någon, har man bestämt sig har man bestämt sig. FEL! Människans vilja att leva är stark och biologisk betingad, vi har en otroligt stark överlevnadsinstinkt, men vår känsla att vilja dö är tillfällig och situationsberoende, de flesta skulle göra vad som helt för att få leva lite till. Studier visar att de som överlevt ett självmordsförsök oftare dör av helt andra orsaker (såsom en naturligt död) än av ytterligare ett självmordsförsök. Vilket är det största beviset vi har på att personer kan ändra sig, återfå sin hälsa och må bra.
Det är bara två, av alla de myter som finns, och det är så viktigt att vi som bär på kunskap sprider den!
Jan Beskow har myntat begreppet ”psykologiskt olycksfall”, eftersom den i riskzonen för att ta sitt liv ofta är ett offer för flera olyckliga omständigheter. Att ta sitt liv är alltid en olyckshändelse, ett olycksfall och ofta något vi hade kunnat förhindra om vi hade öppnat våra ögon eller prata om det högt.
De flesta som tar sitt liv har en underliggande psykisk ohälsa. Självmord är ofta en konsekvens av psykisk sjukdom där lidandet blivit för stort och för svårt för någon att hantera. Därför måste vi börja där, bryta tabut, skammen och ensamheten.
Prata med dina barn om ämnet, har de kompisar som mår dåligt. Säg till dem att dom får berätta allt för dig, vare sig det gäller dem själva, eller en vän som mår dåligt. Berätta att självmordstankar kan vara naturligt, kanske ett tecken på att du har det svårt eller mår dåligt, det kan vara en tanke som sveper förbi men som du aldrig griper tag i och det är ok. Men när du fångat den där tanken och den stannat kvar hos dig obehagligt länge eller om man hör någon (eller själv) börja planera för att ta sitt liv, då är det dags att agera. Prata med dina arbetskamrater, dina vänner eller berätta om din egen upplevelse oavsett hur gammal den eller du är. För oavsett vem du är, och vad du har varit med om, så kan du göra skillnad. Och du, var inte rädd för att säga fel, det du ska vara rädd för är att inte säga något alls.
[Tweet ”Var inte rädd för att säga fel, var rädd för att inte säga något alls.”]
Armbandet kommer från suicidzero och du finner dem här.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar