Och plötsligt damp den ner i brevlådan, jag hade nästan glömt bort det, mitt examensbevis. Den sista grejen liksom, beviset på att det är klart, att det är över. Pappersbeviset på min kamp, min envishet, att jag vann, över mig själv.
Den fick sin givna plats på skrytväggen där jag ska samla alla fina diplom och certifikat (ja ni hör, jag förväntar mig mer [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) Kan ju erkänna att jag inte på långa vägar är klar. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att fortsätta utbilda mig, hela livet, typ.
Och än finns det plats finns det kvar, vilket måste betyda att jag har en del del kvar. Får väl annars bygga ut till nått större, för att samla alla mina mästerverk och pokaler 😉 Nu är det dags att kämpa vidare, mot nästa dröm, nästa mål!
Heja mig!
Grattis! 😀 Jag vill också ha en ”skrytvägg” hemma 😀 Så himla bra! Man ska vara stolt över det man åstadkommer 🙂
Precis, jätte viktigt att komma ihåg allt man åstadkommit, alltid lätt att glömma av. Kram
Stort grattis. Fantastisk känsla det där. Har en likadan, fast i huvudämnet Statsvetenskap! 🙂
Eller hur, en riktigt härlig känsla,man vill bara har mer. Kram