När uttråkning sakta dödar dig
I en mailkonversation med en av mina fina läsare uppkom ett ord jag inte hört förut och när jag läste det kände jag att jag måste dela med mig av det till er (tack Annika). För jag tänker att många med ADHD kan känna igen sig i beskrivningen och därför vill jag skicka det vidare. Ordet är (trumvirvlar) bakvänd utmattning.
För mig har det länge varit självklart att jag blir sjuk (läs utmattad/deprimerad) när jag är ostimulerad. Min hjärna KRÄVER variation och utmaning. Jag kan nästan känna hur energin sugs ur min kropp när jag har för lite utmaningar och jag vet alltid att jag är på väg att bli sjuk när jag fått leva med för lite utmaningar under en längre period. Som anställd har det varit svårt att utmana eller utveckla mig tillräckligt. Jag får ofta höra ”ta det lugnt”, eller att jag inte ska ha flera uppdrag/uppgifter samtidigt, även om jag ber om det.
Jag har flera gånger sagt till chefer ”jag har tråkigt” ändå kan dom inte ge mig mer eller annat.
Det har varit en av anledningarna att jag drivit företag vid sidan av min anställning i alla år. För jobbet ger mig aldrig tillräckligt. Istället för att som många tror, att jag ska bli utmattad av för mycket jobb, blir jag utmattad av för lite, och även om jag flertalet gånger sagt det högt är det ingen som tar det riktigt på allvar, eller gör något åt det.
Jag hoppas och tror att livet som egen företagare kan vara rätt för mig av den anledningen. Att jag kan få olika uppdrag, testa nytt, utmana mig, och att inget någon dag är densamma. Som företagare måste jag hela tiden sträva och kanske är det precis vad jag behöver (eller inte) vem vet?
Visst jag kommer med all säkerhet ställas för utmaningar, stress och rädsla, men aldrig, aldrig vill jag igen stöta på den där bakvända utmattningen som långsamt kväver mig.
Andra har alltid haft svårt att tro mig när jag säger att utmattningen inte handlar om för mycket att göra, utan för lite. Dom kan skratta högt och lägga förklaringen på allt jag har att göra. För visst, jag har alltid en massa bollar i luften. Men om något stoppar mig från att fånga dem, eller kasta upp fler, ja då går jag sönder.
Något som neurotypiska människor kan ha svårt att förstå är att en person med ADHD inte bara ska/vill ha EN sak att göra. Nej, de behöver oftast flera. Att hålla en boll i handen får mig uttråkad, men att kasta upp 10 i luften gör mig vaken, aktiv och utmanad. Jag räknar med att möta mängder med känslor i mitt nya arbetsliv, men jag vill aldrig, aldrig mer vara uttråkad!