Jag har något viktigt att säga, jag vet bara inte när…
Fick svar från min uppsatshandledare igår och känner mig så himla glad, men blir samtidigt så himla trött. Fick massor av fina ord och vägledning på hur jag ska ta mig vidare. I stort sett är det bara slutdiskussion, lite klipp & klistra och ombearbetning av texten kvar. Att vara så nära känns helt fantastiskt samtidigt som det känns tufft att veta att det ändå är långt kvar. I vanliga fall (om jag hade studerat heltid) så hade detta kanske varit en veckas arbete. Men nu när det ska spridas ut på kväller och helger innebär det att det är månader av arbete kvar (beroende på min energinivå).
Jag är ju inte personen som kan tvinga mig till att arbeta utan drivs av lust. Hur mycket jag än försöker tvinga min hjärna till koncentration så brukar det inte funka. Den låser sig, det blir svart, jag gör fel, får läsa texten om och om igen, och blir bara frustrerad och ledsen. Är jag tvärtom motiverad till uppgiften är samma sak inga som helst problem. Därför vet jag vilket hårt slit som kommer ligga bakom själva sluttampen nu när lusten är borta. För mig handlar det inte om att bara ha motivation, för den har jag ju. Utan för att jag ska kunna gå framåt krävs minst lika mycket lust, för utan den får motivationen ingen verkan. Den har liksom ingen kraft oavsett hur stark den är i sig själv. Jag behöver dem båda för att kunna leverera optimalt.
Men jag brinner för det jag skriver om och längtar tills jag kan få komma ut och sprida deras ord. Jag vill dela med mig av deras känslor, upplevelser och erfarenheter. Jag vet att jag har något viktigt att säga, jag vet bara inte när jag kommer att kunna dela med mig av det.
”Ett snudd på fantastiskt material” kallade min handledare det och trodde att min uppsats kunde bli ett värdefullt bidrag till kunskapsutvecklingen på området. Och jag håller med honom att detta är ett material som inte ska ligga i någon byrålåda och damma. Jag har träffat fantastiska människor som delat med sig av mer tankar och känslor än jag trodde var möjligt. Att få deras förtroende har verkligen känts som en ynnest, och att inte få färdigt mitt material är att ha slösat på både deras förtroende och deras tid. Berättelserna är för viktiga för mig, och förhoppningsvis inom kort också för många andra [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]