Sitter med en stor att-göra-lista framför mig, för full för att visas på bild. Just nu har jag minst 3 olika projekt framför mig vilket får mig att känna mig mer splittrad än vanligt. Boken skall sättas och snart gå till tryck, jag ska beställa lite mäss- och marknadsföringsprodukter och jag ska börja planera för min releasefest. Jag har till och med fått ett företag att hjälpa mig med release då jag hade planerat en större aktivitet. Allt har sett så fint ut i mina tankar, men nu när det börjar bli verklighet skrämmer det mig.
Det är alltid så, jag vet det, ändå gör det lika ont varje gång. Tankar som säger ”vem skulle vilja köpa din bok”, ”vem vill lyssna på dig”, ”vem tror du att du är”. När man fastnat i den där negativa spiralen behöver man hjälp att bryta den. För mig kanske det var det här som behövdes, att få säga det rakt ut.
Jag är rädd för att stå på en stor scen men noll personer i publiken, eller att bjuda in utställare för att sedan inte få några gäster. Ja, ni fattar, en rädsla föder en annan. Jag har tänkt mig en liten ”mini-konferens” utan kostnad både för myndigheter och privatpersoner, förhoppningsvis kan någon av de närliggande kommunerna nappa på idén och samverka på något sätt.
Jag hade tänkt mig en paneldebatt där personer med ADHD och tidigare missbruk eller kriminalitet skulle få svara på frågor och säga sitt. För det är ju vad hela konferensen handlar om, att de ska få höras och synas. ”Vem skulle vilja prata om det, det är ingen som är stolt över den erfarenhet direkt” sa en person till mig. Baaam, där blev man sågad vid fotknölarna. 
Jag tror verkligen på min grej, men ibland är det desto viktigare att andra runt om gör det än mer. Så att man har någon att hålla i när man haltar. Jag behöver stöd just nu, kryckor och kompass. Är rädd för att tappa bort mig eller ramla omkull. Med det sagt är det bara att sätta igång att beta av min lista, nu kör vi!
Önskar dig en fin helg!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar