Hej Juni! 2 kommentarer

Juni kunde knappast ha börjat bättre, jag klarade min examination och kan ÄNTLIGEN avsluta detta kapitel. Lättnaden är nästan overklig. Har burit det där oket så länge nu att det blivit en vana att ha över sina axlar. Jag kan äntligen öppna ett nytt kapitel (eller flera samtidigt om jag så vill [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]).

Denna uppsats har verkligen varit det slutgiltiga beviset för mig att jag har uthållighet och klarar mer än vad jag tror. Tanken att vilja ge upp ha funnits med mig hela vägen, men att prestera känns alltid bättre och jag är så glad att jag tvingade mig själv till det här trots att det känts som motgångar mest genom hela arbetet.

Jag ska försöka fira mig själv, dock vet jag inte hur. Kanske en examensfest, köpa mig själv något fint eller så skjuter jag upp allt och gör ett jäkla party vid releasen av boken istället. Ser fram emot att skriva massa böcker i samma anda, med intervjuer, forskning och nya tankar. Tycker intervjuer är så spännande att göra och tror att det är en av anledningarna att jag gillar mitt jobb så mycket som jag gör. Att lyssna på människor, att få dyka in deras historia, det finns inte mycket som är gottigare än det.

Bra saker som hänt i Maj:

• Uppsatsen äntligen klar!!!! Yey!
• Jag har mått väldigt bra.
• Att solen visat sig flera dagar i rad.
• Jag har börjat promenera till jobbet vilket är skönt, jag älskar att röra mig på morgonen.
• Jag har hittat en ny hudvårdsserie som jag verkligen gillar och som jag hoppas räddar min hud i vinter.
• Paddlade kanot med jobbet vilket var en riktigt härlig upplevelse!

Saker att se fram emot i Juni:

• Jag ska påbörja mitt bokmanus.
• Jag ska börja förbereda och planera inför skrivterapikurser.
• Jag har köpt en massa böcker (och har fler på ingång) så att jag kan kunskapsboosta mig på semestern.
• Att det snart är semester.
• Ännu mer sol [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]
• Att bli certifierad i min skrivkurs.

Månadens affirmation:

”Tack”. Denna månaden vill jag tänka positiva tankar om min kropp. Jag blir så arg (och också påverkad) av all kroppshets. Om jag bara får lära min barn en enda sak så är det att vara nöjda med sig själva (oavsett hur de ser ut) . Det är så himla viktigt. Så många år av mitt liv har ägnats åt en kamp mot kroppen och jag slåss fortfarande från och till med dessa tankar. Det är så konstigt för egentligen är utseendet på min kropp (enligt mig) det minst viktiga i mitt liv. Att få vara frisk, vara tillsammans med min familj och att uppfylla mina mål och drömmar är tusen gånger viktigare ändå kan de där kroppstankarna ta över allt det där.

Denna månad ska jag därför fokusera på att varje dag tacka kroppen. Jag vill tacka den för att den bär mig framåt, för att den smälter maten jag äter, håller mig frisk och är välfungerande i största allmänhet. Vad kan vara bättre än det?

Månadens aha-upplevelse:

Att det går att må bra. Jag mår fortfarande så himla bra utan medicin att jag förvånas. Lite grann i bakhuvudet har jag varit rädd för att ångesten ska komma tillbaka, och visst, jag har haft några stressfulla dagar med ångest under min examinering. Men sådant jag vanligtvis avskyr (som att tex åka till Liseberg) kändes ganska njutningsfullt när jag inte hade press på mig själv. Något jag behöver minska i mitt liv är verkligen den där pressen, både att jag själv minskar den, men även säger till andra när jag tycker att de sätter för höga krav. Jag måste säga nej! Även om mina barn ville att jag skulle åka karuseller och att min man gärna hade velat att jag kört bilen tillbaka från Göteborg är det inte värt det för någon av oss när det dåliga måendet kommer på köpet. Det är aldrig värt att ha ångest i flera timmar/dagar bara för att tillfredsställa någon annans kortvariga lycka. Det ska jag ständigt försöka påminna mig själv om!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar