Informationstrött
Ibland blir jag bara så informationstrött. Trött på mina tusentals anteckningar. På de där slarviga lapparna som ligger över allt. Det känns som ett tusenbitars pussel jag inte längre kan tyda.
Det är konstigt det där, i perioder poppar ideérna upp och landar runt om mig. Yes tänker jag och fångar upp några. Stoppar ett par i fickan, behåller några i handen och vissa fastnar i mina tankar. Att jag ser dem ligga i oordning framför mig bekommer mig inte. Jag går förbi dem, sparkar dem undan, och tänker att jag kommer att använda dem alla, få ihop pusslet tillslut.
Men vissa dagar, (som den här). Vill jag bara blunda. Klippa skiten i små bitar. Ge upp.
Jag önskar då på riktigt att EN SAK I TAGET fanns och kändes naturligt för mig. Äh, jag vill förresten inte ens göra en sak i taget. Jag vill inte göra någonting.
Sen kommer det där dåliga samvetet, som en smäll över ansiktet. Pusslet kan ju inte bara ligga där, då måste börja någonstans, i ett litet hörn, sen kommer resten av sig själv. Där och då börjar allt om från början i gen. Yes jag bygger i litet hörn, men se där, två bitar som passar i mitten, sedan ett annat hörn och ett till.
Sedan tröttnar jag på oordningen igen, river sönder allt ihop, och så börjar vi om på nytt.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar