Ibland skulle jag vilja säga till dig att inte ta livet så jävla allvarligt, jag skulle vilja be dig släppa taget någon gång. Jag önskar att du bjöd mer på dig själv, tillät dig att göra fel och och oftare glömde dina misstag.
Jag skulle vilja visa dig att perfektion inte existerar och att ingen annan än du sätter stämpeln i din panna.Jag önskar att du fick se dig själv utifrån, med andras ögon. Din storhet, din skönhet, din charm.
Jag skulle vilja lära dig att uppskatta din kropp, att se skönheten i att bara vara du. Jag skulle önska att du inte vara så dömande mot dig själv. Jag skulle vilja se dig le mer, skratta oftare, dansa utan musik.
Jag skulle vilja be dig att sänka dina krav och rida ut stormar som du annars flyr förbi. Jag önskar att du istället stannade upp och såg det vackra i allt du skapat. Att du någon gång kunde njuta av utsikten, av själva resan.
Jag vill se dig chansa mer, leva mer, ta nästa steg utan att veta vart det bär. Jag önskar att du kunde lita mer på dig själv, på ditt mod, på din styrka.
Jag önskar att du kunde känna ditt eget värde, att du lärde dig att älska dig själv på ett sätt som ingen annan kan. Att du släppte taget om det förflutna och slutar att vara rädd för framtiden [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]