Låt ALDRIG ångesten vinna!


Jag vet inte varför, men igår fanns den där, närmare än vanligt. Ångesten. I löparspåret, i bilen, i tvsoffan. Från att jag öppnade ögonen på morgonen kände mig som ett byte, jagad, med ångesten ständigt flåsande i nacken. Hela tiden närmare och närmare.

Med kikarsiktet inställt lämnade ångesten mig inte ens för ett kort sekund. Jag hittade ingenstans att hämta andan, ingenstans att gömma mig. Så jag sprang och sprang, irrlöst omkring. Jag vet inte ens vad den vill mig, kanske njuter den bara av jakten, att se skräcken i mina ögon, eller av att känna att den har ett ständigt övertag i mitt liv.

Men ångest vet du vad! Jag gav mig ut i löparspåret trots att demonerna var bakom mig, i bilen när du satt på passagerarsidan och jag satt kvar i soffan trots att du ville skrämma mig där i från. Hur stor plats du än försöker att ta i mitt liv, så är det ändå mitt och jag tänker aldrig låta DIG ta det i från mig!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.