Lilla barn, jag känner dig bättre än vad du känner dig själv. Jag kan tyda varje min i ditt ansikte och känner till varje drag. Jag kan peka ut din första leverfläck och känner till historien om varje ärr som pryder din kropp. Jag kan berätta om dina första steg, ditt första skratt och din första besvikelse.
Lilla barn, jag ser dina känslolägen innan du känner dem själv. Ditt liv är också mitt. Din glädje är min lycka, din smärta är min börda. Varje tår som faller från dina ögon bildar en sjö i mitt inre.
Ibland känns det som att jag ständigt simmar, i ditt hav av besvikelser och misslyckanden. Det kan kännas hopplöst djupt, som om jag aldrig mer skulle få se land. Jag är fasar för att få kramp, att inte orka mer. Jag är rädd för att drunkna, kvävas i din sorg. Men varje gång jag tror att kraften är slut så tar jag några simtag till, och några till, och några till…. Idag vet jag att kraften är oändlig och att jag klarar vad som helst så länge jag är vid din sida.
Därför vill jag att du ska veta att ingen motgång är för tung för mig att bära, bara du delar den med mig. Spring aldrig undan, göm dig inte, för jag slutar aldrig någonsin att leta. När du tror att du är ensam i ditt mörker så finns jag alltid där, med livboj och flytväst i hand. Även om du inte alltid ser mig, så simmar jag mot dig, med dig.