Vilka är dina mål, kastar jag ur mig och förväntar mig ett lika snabbt svar tillbaka.
Han skruvar på sig. Är tyst en stund.
Jag försöker luta mig mot tystnaden men blir obekväm.
Vet du, säger han plötsligt. Jag vill bara bli gammal. Jag vill bli en bra farfar.
Vi fortsätter samtalet, som om ingenting har hänt. Men där och då hände något, i mig.
Jag som har tusentals drömmar och mål fick dem raserade på en sekund,
för när jag rannsakade mig själv insåg jag att jag egentligen också bara hade en.
Jag skiter i om företaget inte går att driva runt, jag bryr mig inte om hur mycket jag tjänar. Det spelar ingen roll om jag inte får min hönsgård eller om drömmen på landen inte blev den dröm jag förväntande mig, inget av alla de där målen på min lista spelar egentligen någon roll…om jag inte får bli gammal.
Något vi många gånger tar för givet men kanske behöver bli påminda om för att välja rätt här i livet och inte sträva för hårt mot något som egentligen inte är viktigt.
Kanske lämnade jag mötet med mer lärdomar än honom. För visst har jag många önskningar, men ut sticker en.
Jag vill bli gammal.
