Visst är det något speciellt med promenader på morgonen? Kanske är det att luften är fräsch och fuktig, eller att naturen som nyvaken luktar extra gott? Jag älskar i vilket fall att stiga upp med solen, och gå i tystnad tillsammans med naturen.
Jag har tidigare haft det som morgonrutin, men tappat bort den vanan någonstans under livets gång. Nu känns det som ett bra tillfälle att hitta tillbaka till varandra. Promenaden är som att fylla på sitt batteri. Tanka sig med energi från luften, dofterna, värmen och solen. Vanligtvis kan jag känna mig fulladdad av en enda promenad. Nu kanske det kan komma att krävas två.
Ibland promenerar jag i tystnad tillsammans med vinden sus och fåglarnas kvitter, och andra gånger med en podd i öronen. Allt som oftast kommer jag ändå hem och inser att jag inte har hört något annat än mina egna tankar.
Jag älskar morgonpromenader, ju tidigare desto bättre. Det är något med att vara helt ensam ute i skogen som är så fantastiskt härligt. Att slå sig ner på en sten, blunda och lyssna på vinden och de morgonpigga fåglarna. Det gör en så himla lugn och samtidigt får man så mycket energi av det. Vilken härlig promenadväg du ser ut att ha förresten, hoppas du hittar tillbaka till dina promenadvanor igen snart <3