Det finns mycket att sakna i år, men också mycket att vara tacksam över, och jag kommer att hålla fast vid det senare. Det viktigaste för mig är att ha glada barn, och kanske har vi kompenserat dem lite väl mycket med paket i år när dom varken fått semesterresor eller julhäng med släkten. På något konstigt sätt lider jag av skuldkänslor, kanske för alla nej man har fått säga. Ingen bio, inget Liseberg, inget lösgodis, inget häng med kompisarna, nej, nej och nej. Tror det tar mer på mig än på dem.
Jag behöver verkligen kämpa för att muntra upp mig själv. Håller tummarna för att allt känns lättare nu när ljuset vänder. Skulle behöva en andningspaus i allt mörker.
Idag blir det uppesittarkväll. Håller tummarna för en storvinst. Både för dig och mig ❤︎