V 46


Vad händer i veckan:

Veckorna som ligger bakom mig har varit fulltecknade så veckan som ligger framför mig har mer luft i kalendern vilket jag ser fram emot. I veckan är det prio att läsa i mig på en föreläsning om ätstörningar som ska hållas nästa vecka.

Något kul att se fram emot:

Åh, jag ser bara fram emot luftigheten i kalender, det räcker. Annars finns inga andra planer utöver jobb och det känns trots allt ganska skönt <3

Träning o selfcare:

Jag känner alltid ett motstånd till att åka och träna på kvällarna, men helt plötsligt insåg jag för någon vecka sedan att det är JAG som styr över min tid. JAG. Det innebär ju att jag faktiskt kan åka iväg och träna på dagtid om jag vill. Sagt och gjort. Så planen framöver är ett gympass på förmiddagarna. Sen är det yoga och meditation på hemmaplan. Det går så där, men lite är bättre än inget. Jag hade ju också en tid bokad till psykolog och där blev jag påmind om att tänka på mig själv. Jag tänker automatisk på alla andra, ja och det gäller inte bara människor, även hundar sätter jag före mig själv. Så en påminnelse från henne var; tänk på dig själv. Så lätt i praktiken, men så svårt i vardagen. Bara häromdagen när jag hade för avsikt att träna tänkte jag; nej stackars hundarna som är ensamma hemma, jag måste hem och ta hand om dem, dom måste ut osv osv. Och nej, det var inte för att komma undan träningen, det är verkligen för att jag sätter hundarnas hälsa framför min egen. Men där och då kunde jag stoppa mig; tänk på dig själv, ja och så tog jag mig i väg till gymmet. Och ingen hund var död eller verkade traumatisk skadad över att jag prioriterade mig själv för en stund. Phu.

Hundträning:

Jag träffade en hundpsykolog för någon vecka sedan och gnällde om problemet med min galna hund. Hon ställde då frågan; hur mycket kampar du med din hund? Öhh, ingenting svara jag. Hon tittar frågande på mig. Du är väl medveten om att du köpt en kamphund? Jag kände mig såååå jävla dum. Har haft hund hela mitt liv och var självklart medveten om att jag köpt en kamphund. Öhh, ja…svarar jag försiktigt utan att veta vad jag skulle få tillbaka. Han har ett jätte stort kamp- och bitbehov så om inte du kampar med honom så kampar han med dig. Poletten föll ner så hårt att det gjorde ont i huvudet. Ja så klart!!

Så veckorna efter vårt samtal har vi kamplekt med Dex på ett sätt vi aldrig gjort tidigare och ja, situationen är bättre (ta i trä). Det finns fortfarande mycket att jobba på. Han är en unghund med stort energibehov så det krävs fortsatt träning. Jag hoppas på regelbundna samtal med hundpsykologen så att jag kan få lite mer tips och råd kring hundarna. Ska boka in ett till i veckan tror jag bestämt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.