Vi människor jämför oss med varandra. Till och med när det gäller vår psykiska hälsa. Det är som att vi behöver mäta och väga varandras lidande för att se vem som drar det tyngsta lasset. Vem av oss är starkast?
Det är väl en av anledningarna till att folk tröttnar och blir irriterade på ”svaga människor” och diagnoser. ”Alla mår ju dåligt, det är bara att ta sig i kragen”, ”jag har också ADHD, men jag kan minsann jobba”, ”jag har också gått in i väggen, men det är bara att resa sig igen”
Vi måste sluta att förminska varandra och sparka på dem som redan ligger. Vi tittar på varandras ryggsäckar och tänker alltid att vår egen är tyngst. De andra ska bara sluta gnälla och resa sig upp! Du har ju klarat dig eller hur? Men allting handlar inte om vad som ligger i den där ryggsäcken eller hur tung den är. Det finns så många fler komponenter som spelar in.
Den som burit sin ryggsäck genom livet utan avlastning får snart kronisk värk i både rygg och axlar, oavsett hur tung väskan är. Andra kanske släpar på ett tyngre bagage men har kanske fått hjälp och stöd under vägens gång. Vissa lämnar sitt bagage bakom sig, medan andra stretar på med ständig motvind.
Vi måste acceptera att folk mår dåligt och lära oss att sätta punkt där. Inte behöva ifrågasätta varken mer eller mindre. Jag är inte starkare än dig för att jag har kommit närmare MITT mål. Vi har alla olika bagage och olika startsträckor. Glöm aldrig det! Även om vi kan se och förstå andra människors lidande, så är smärtan alltid störst hos den som bär på den.