Ska man berätta?
Berättar du för ditt barn om du har diabetes, epilepsi eller ett diskbråck? Ja förmodligen förklarar du så gott det går. Men berättar du gör dem om du har ångest, en depression eller lider av socialfobi? Om nej, varför inte?
Jag vet att det är svårt och mörkt, och att vi ibland inte ens själva förstår, men har de inte rätt att veta? Det är inte helt ovanligt att barn förstår, känner eller ser mer än vad vi tror. Det är inte heller ovanligt att de tar på sig skuld, och tänker att ifall de blir snällare, duktigare eller lugnare så mår deras mamma eller pappa bättre.
Vissa psykologer menar att barn från 3 år och uppåt har rätt att veta vad som försiggår i vårt inre och att det är vårt ansvar att sätta ord på det. Och jag tänker att om vi vill att psykisk ohälsa ska blir mer pratbart så kanske vi ska börja där, hos barnen. Att redan när de är små visa att det inte är något som ska döljas eller något att skämmas över. Kanske ska vi redan där visa att det är en sjukdom likt alla andra…att man inte bara kan vara sjuk utanpå, utan också inuti.