Lyxproblem?
Ibland blir jag så trött på mig själv. Det känns som att jag hela tiden kämpar, men ändå går vilse…och jag hinner komma ganska långt innan jag ens upptäcker att jag hamnat fel. Hur svårt kan de vara liksom?
Det är väl bara att göra en plan säger folk till en. Javisst, jag är väl inte dum i huvudet, det är väl klart att jag kan göra en plan och försöka strukturera upp min vardag. Svårigheten är att hålla sig till den. Hur mycket jag än försöker hamnar jag alltid utanför. För min del handlar det inte om livsviktiga grejer, jag klarar mig och har ett ”välfungerande” liv. Men det stjäl så mycket tid och energi att alltid försöka hålla sig på banan. ”Men be någon säga till dig/stoppa dig.” SOM OM JAG SKULLE STANNA UPP OCH LYSSNA!!!
För några månader sedan lovade jag mig själv dyrt och heligt att jag BARA skulle koncentrera mig på min uppsats. Göra en sak i taget. Några månader senare vaknar jag upp och inser att jag inte alls jobbar med min uppsats, jag jobbar med allt annat förutom uppsatsen! Jag skrev en ny bok, jobbar med föreläsningar och fick ideér om att starta upp nya företag och föreningar. Hjärnan arbetar på högvarv och tillslut blir den så trött på sig själv att det stannar helt…och jag får själv inte bestämma när eller var.
För ett tag sedan lovade jag mig själv att bromsa. Jag är fullständigt livrädd för den där väggen folk hotar med. Och ett bra tag körde jag i låg fart. Men nu är jag där IGEN.
Problemet är att det spelar ingen roll vilken kunskap man har, hur mycket man än vill eller vet om sitt problem. Man kan ändå inte styra det. Det hjälper inte att någon viftar med en stoppskylt, ställer ut hinder eller hur många fartgupp man möter. Det finns bara ett sätt och det är full fart framåt.
Och ja, jag vet att folk blir trötta och irriterade över att jag ständigt kör för fort. Men jag försöker dagligen följa hastighetsgränserna, ibland funkar det, ibland oftast inte.
Vad är det för jäkla problem tänker du, vad är det att klaga över. Det finns personer som kanske inte ens kan komma upp i din hastighet!
Sant! Men för många med ADHD är det ett stort lidande att inte kunna styra och bestämma över sin egen energinivå, och hur starka ramar man än sätter upp så ramlar igen och igen ur dem. Det är inte bara ett misslyckande för omgivningen utan också för individen själv….som trots att det inte syns, faktiskt försöker. Att inte klara ett simpelt mål man sätter upp för sig själv kan lätt få självkänslan att krympa. Inte nog med att personen anklagar och dömer sig själv, omgivningen gör det också…
Det kanske är ett lyxproblem i dina ögon, men jag vet att det kommer att komma en dag då all min kraft är slut, där jag inte ens kommer att komma upp i hälften av din hastighet.” Ja men skärp dig då så hamnar du ju inte där!”
Tvärtom mot vad du kanske tror så handlar inte problemet om ovilja eller okunskap, det handlar om en oförmåga. Det kanske inte är någon skillnad för dig, men det är det för den som är drabbad…